Dansdagbok 2010-10-01: Östersund, OSD (Folkets Hus)

Traditionen med dansgala på Östersunds Folkets Hus (numera OSD) i början av oktober har funnits sedan 2005 och sedan 2007 har fredagskvällens sättning av band varit densamma, Jannez, Perikles och Shake.

För mig personligen visade det sig att denna kväll skulle innebära ett stort jubileum, det blev nämligen min 100:e danskväll tillsammans med Perikles. Drygt 20 år och 100 danskvällar tillsammans, 100 kvällar med det band som var de oslagbara kungarna på dansscenen när jag gjorde entré i den här världen. Samtidigt blev det här min 60:e kväll med Shake, och min (inte lika jubileumsbetonade) 139:e kväll med Jannez.

Samtliga band visade verkligen upp sina starkaste sidor den här kvällen, alla var på gott humör och de bjöd genomgående på härlig dansmusik. Shake känns onekligen så euforiskt fräscha med all ny repertoar och ett band som jag upplever helgjutet från första stund. De kommer säkert att bli ännu bättre med tiden, om man ser till musikaliska detaljer, men känslan är redan nu så härligt gedigen man kan önska och det är ju det viktigaste. Perikles kändes piggare och fräschare än på länge, de bjöd på en del nyheter i repertoaren och även om jag ännu skulle vilja stryka ytterligare några uttjatade låtar så var min helhetsupplevelse av dem mycket god den här kvällen. Jag hörde även flera personer på dansgolvet tala gott om Perikles, så kanske finns det hopp om att vända den nedåtgående trenden, kanske ska vi satsa på dem på Furan även våren 2011, inget är ännu hugget i sten. Jannez finns det givetvis inte mycket att säga om, de fortsätter de senaste årens segertåg och såhär på hemmaplan kan inget gå fel. Maxbetyg till alla band, lite av en skräll en nonstop-afton men ingen chockerande sådan.

Publiksiffran denna afton landade på i runda slängar 1000 personer och det var en väldigt blandad publik. Alla jag mötte tycktes ha en kul kväll i folkvimlet, men det var stökigt och bökigt på dansgolvet så rent dansmässigt var det förstås inte helt euforiskt. Personligen hade jag en energimässigt halvdan afton, jag orkade inte dansa kontinuerligt utan gjorde några pauser under kvällens gång. Strax före klockan 23 tog jag och Isabell fikapaus då vi inhandlade macka och läsk i fiket. Jag ser det som mitt stora ansvar att sakligt redogöra för de brister som jag noterade i och kring fiket, vilka kan sammanfattas i fyra punkter. För det första så är endast en kö och endast en kassa alldeles för lite för att effektivt kunna serva gästerna vid så stora publiksiffror, nu var det förvisso ingen paus så tillströminingen var givetvis jämnare än under en vanlig danskväll men likväl blev det en märkbart lång och dryg kö under kvällens tunga fikaperiod vid 23-snåret och framåt. För det andra så anser jag det vara ett uttryck för total brist på respekt för kunderna att inte sätta ut priser på det som finns att köpa, som gäst skall man inte behöva fråga vad det ena eller det andra kostar (särskilt inte när det endast finns en person att fråga och denne är fullt upptagen med att ta betalt) och det är kundens rätt att kunna handla utifrån medvetna överväganden där utbud och pris är självklara parametrar i beslutsunderlaget. I detta fall blir brister på prislappar än mer allvarlig när priserna, och detta är min tredje invändning, är så hutlöst höga. Exempelvis så kostade en 30cl (observera den fåniga storleken) läsk inte mindre än 18 spänn och en krämbulle astronomiska 25 kronor. Visst, vill man vara känd för att ha det dyraste dansfikat så varsågod, priset är mer en marknadsfråga medan tidigare brister handlar om omsorg om och respekt för kunderna. Slutligen så fann jag läskutbudet vara milt uttryckt undermåligt med Pepsi, Zingo och 7Up som de enda alternativen, tydligen har man gett Carlsberg monopol på att leverera läsk och då blir sortimentet fattigt. Trocadero saknades således vilket ger en stor och allvarlig plump i protokollet. Behöver det bli såhär illa bara för att man arbetar kommersiellt?