Lördagen bjöd på diskussioner av skilda slag och sedan gav vi oss ut på tipspromenad i det friska vintervädret. Vid målet hägrade öl och Jäger och där lossnade tungans band en hel del, mycket trevligt! Jag hann aldrig med något Afterskibesök utan siktade in mig på middagstiden 18:00 där vi förvisso fick vänta en stund men Roger Rådström lirade skönt i pianobaren så det gick ingen nöd på oss. Väl till bords stod tre rätter på agendan och till detta bjöds det dryck till vardera förrätt och huvudrätt, samt påfyllning i flera omgångar till den senare. Föredömligt! Allt smakade utsökt och såväl öl som vin slank ner glatt. Lasse Heaster lotsade oss duktigt genom middagen och till sin hjälp hade han gott bistånd av såväl Bjarne som den härliga värmlänningen Janne Karlsson. Middagensunderhållningen avslutades med ett fantastiskt framträdande av A new band in town, ett jämtländskt band på sex personer som genomgående spelar låtar av Eagles, och de visade sig göra det med bravur. Applådåskorna dånade och vi var många som blev överraskat imponerade av detta fantastiska band som verkligen gjorde sin grej med stor omsorg och talang.
Tiden rann snabbt ut för middagen och dansen tog vid. Från första stund var det uppenbart att lördagens utbud av band skulle komma att överträffa fredagens ganska mediokra uppställning. Rezar inledde och även om det inte var förbluffande bra så gillade jag repertoaren och huvudsakligen även det sätt de framförde låtarna på. Lite tråkvarning i vissa delar men genomgående helt ok. Bredbandet var nästa band upp och deras halvtimme dansade jag med Stina som blev lite förvånad när jag bjöd upp till en halvtimme men hon nobbade mig inte. Bredbandet bjöd också på bra musik och trevliga tolkningar i ett godkänt framträdande. Lite inledande tvekan byttes snabbt mot bra driv och entusiasm, me like. Alvenfors lät riktigt bra men de hade å andra sidan en betydligt tråkigare repertoar och mer mogen slätstrukenhet, me do not like. Strixz var inte helt oväntat kvällens bottennapp, men de var inte lika tråkiga som när jag och Sara dansade till dem i Borgvattnet sommaren 2001. Glennartz var helt ok, det märks att de sneglar på Arvingarna och det är en styrka om man ser till musikalisk kvalitet, såväl som det kan vara en möjlig baksida om de blir för fokuserade på att locka skaror av flickor till att hänga nedanför scenen. Mickeys gjorde vad man kan förvänta sig och levererade glad dansmusik i fint förpackad kvalitet, jag vet ju rätt väl hur de låter i längre pass än 30 minuter så jag avstår vidare analyser. Nova är ett band med goda kvaliteter, bra repertoar, modernt arrangerat och huvudsakligen gott framfört. Det känns dock lite oengagerat, de står inte på tå direkt. Slutligen tog Selex scenen i besittning, ett gäng grabbar med bra tryck, sjysst repertoar, väl tolkat och med hög framförandekvalitet. Selex blev en bra avslutning på en kväll med flera positiva intryck. Den stora frågan är hur engagerade banden är, vilka vill framåt och vilka har ambitioner såväl som kvalitéer som kan göra dem värda att satsa på?
Publikmässigt så kändes dansgolvet ungefär som på fredagen men jag gissar att det var lite mer folk trots allt. Jag dansade främst under första delen av kvällen, sen blev det strödda insatser när musiken krävde att min kropp skulle dansa. Dansbarheten dök snabbt även den här kvällen då stökigheten ökade och vidhäftningen vid golvet gjorde detsamma. Att folk betalar 300 spänn för en dylik kväll är mig ett mysterium men det tycks ju fungera. Visst, många köper säkert en tredagarsbiljett men med sina 650 spänn är inte heller det någon billig investering.
För mig var denna första arrangörshelg i Vemdalen en mycket positiv upplevelse, tyvärr dock inte för dansens skull men för det sociala och nätverkande umgänget med andra arrangörer samt chansen att få några smakprov på band som skulle kunna bli något i framtiden.