Vilken kväll - det bästa av alla dansband på scenen på Jämtlands främsta nöjespark, svalt men vackert väder i försommarnatten och en härligt blandad glad publik - detta är Fröjdholmen 2.0!
Det är storslaget att få äran att författa denna dansdagbok, att livet bjudit mig dessa förutsättningar, så mångfasetterat knepigt men också spännande. Normalt brukar dagboksupplägget kännas givet men den här gånger är dimensionerna så många och allt går i varann, cirklar som sluts om varann, ingenting är givet. Men en sak är säker, detta var en kväll som på många sätt kommer att utgöra en milstolpe.
När jag två veckor tidigare medverkade som domare i ÖBRK's Jack&Jill-tävling tillsammans med Lars "Vegas" Gustafsson och i allehanda dansprat råkade nämna att min 900:ade danskväll nalkades så hade jag tidigare inte funderat så mycket på detta, det var ju inte direkt första gången som hundratalssiffran för antalet danskvällar skulle komma att slå över. Men när Lars då ville att jag skulle kolla upp exakt datum för detta jubileum och medverka i hans radioprogram veckan innan så fick plötsligt det hela mycket större dimensioner, och i efterhand så föll det på flera sätt riktigt väl ut. Jag kollade statistik och turnéplan och kunde konstatera att min 900:e danskväll skulle komma att infalla på Fröjdholmens premiärkväll den 21/5. Onsdagen 18/5 var jag så med i "Äntligen" i P4 Jämtland tillsammans med Lars och Ann-Louise och det blev en riktigt trevlig pratstund där vi diskuterade dans och jag tror att min dansentusiasm spred en positiv ton genom etern. För den som vill lyssna så återfinns länk till inslaget längst ner i denna dagbok.
Hur firar man då sin 900:e danskväll? Ja främst så innebar mitt firande just att få dansa, och det då på den plats där mitt dansliv en gång börjat en skön midsommarafton för 22 år sedan, på Fröjdholmen. Kvällen inleddes med grillning hos Helene Å. i Fåker där en handfull dansvänner samlats, varefter vi rullade mot "Holmen". Jag var på plats i god tid för att hinna surra lite med såväl arrangör som med band, och inte minst för att hinna "syna" dansgolvet.
När Shake slog an första tonen vid 21-tiden var det redan en hel del glada dansentusiaster på plats och sedan utvecklades kvällen precis så angenämt som den numera brukar göra på Fröjdholmen. Publiken strömmade till i jämn takt, varför de första timmarna bjöd utsökt dansförutsättningar med en allt tätare men ännu väldigt städad publik. Dansgolvet var inledningsvis lite ojämnt glatt innan vallan fördelat sig väl, därefter härligt glatt helt i min smak, för att sedermera tröga ner sig litegrann och bli sådär lagom så att även de som borde tjacka gummisula blev nöjda. Klimatet inne på golvet var riktigt behagligt, detta tack vare den svala utomhustemperaturen och att alla fönster nu kunde öppnas. Tyvärr fanns inget vatten att tillgå vid dansbanan denna afton, något som verkligen inte varit arrangörernas avsikt utan en beklaglig följd av att man glömt köpa in plastmuggar. Till kommande danskvällar har vatten utlovats.
I paus sprang jag raskt och inhandlade macka och Trocadero i fiket, varefter jag återvände till dansbanan där tårta utlovats. Helene hade bakat en "LEJON 900 DANSER"-tårta som avnjöts i glada vänners lag, vilken fest! Vid min 899:e danskväll, på Sandviken på fredagen, så hade Veronica S. gett mig en liten utmaning, nämligen att identifiera mina tre bästa danskvällar, en inte helt enkel utmaning skall tilläggas. Jag hade dock grunnat en hel del på detta under dagen och nu skulle resultatet avrapporteras. Det är ju egentligen en omöjlighet att säga vilka kvällar som varit de bästa, så många kvällar har ju bjudit en sådan glädje och det som varit stort för 15 år sedan ligger ju inte lika färskt i minnet som det närtida. Tre kvällar hade jag dock valt ut, tre verkliga milstolpar.
- #3: Tisdag 19:e juni 1990 - Sommarparadiset Sandviken - Svänzons
Detta var mitt första besök på Sandviken, i sällskap av storebror Sven-Olof och svägerskan Isa. Det var en klassisk tisdag på Sandviken med mycket folk, en ung publik och modern dansmusik, måhända den kväll som fick mig att fastna i dansträsket, att falla för dansdrogen. Svänzons har sedan denna kväll haft en särskild plats i mitt danshjärta, även om de generade en oskyldig ung gosse med vissa låtval, som när Örjan vandrandes runt bland dansparen sjöng Lilla hjärtat.
- #2: Lördag 25:e juli 1998 - Ånäsparken i Kovland - Boogart
Fram till denna kväll hade jag uteslutande dansat i mitt närområde, Jämtland, samt i Luleå/Piteå med omnejd, dvs där jag bott. Så fick jag en fråga från dansgänget Jan-Ove, Fredrik och Kent om jag inte ville följa med till strax hitom Sundsvall och dansa, Kovland skulle det tydligen heta. Jag tyckte det lät helt galet att åka 15 mil enkel resa för att dansa, men lät mig övertalas. Väl på plats smälte jag som smör i solsken och föll verkligen helt och fullt för denna underbara park, Ånäsparken, både för stället och för den underbara publiken. Jag minns att jag njöt av att åter vara okänd, att åter få "leta", en känsla som jag än i dag söker efter och verkligen uppskattar när den någon gång åter gör sig påmind. Från denna dag är Ånäsparken mitt favoritdansställe nummer ett och det givna utflyktsmålet varje torsdagkväll under högsommaren.
- #1: Fredag 2:a oktober 2009 - OSD (Folkets Hus) i Östersund - Jannez, Shake och Perikles
Sensommaren 2009 mötte jag en person som kom att för alltid förändra mitt liv. Jag hade under en tid upplevt mig såsom varandes på en platå, i livet såväl som på dansgolvet, och plötsligt släppte så alla fördämningar och jag kom att under en kort tid uppleva så fantastiskt mycket storslaget och att utvecklas så enormt både i min syn på livet och i mitt förhållningssätt till och mitt sätt att dansa. Det var som att jag varit redo men behövde en katalysator för att få saker att hända, för att få bitarna att trilla på plats. Fredagen den 2:a oktober var en av flertalet storslagna danskvällar denna sensommar och höst, men just denna afton var måhända kulmen, den kväll som bjöd på extra allt i alla avseenden, den kväll då gamla bojor bröts. Min dagbok från kvällen blev också en milstolpe i det att jag tillät mig skriva öppet och utlämnande på ett sätt som jag inte tidigare hade gjort.
Efter paus så tilltog trängseln på dansgolvet i vanlig ordning ytterligare och de alkoholhalta blev fler. Dansmässigt så blev det dock ingen katastrof utan det gick bra att dansa hela kvällen. Det som störde mer än lutningen hos dansekipagen var dock golvets lutning, ty även om lutningen rättats till påtagligt inför förra säsongen så lutar det ännu märkbart främst längs inre långsidan där man tenderar att dansa in i dem som sitter på bänken. Nuvarande lutning är långt ifrån någon katastrof men ändock något som bör åtgärdas så snart det är möjligt.
Shake var givetvis som alltid magnifika, det känns som att jag skrivit dylikt förr men det tål att upprepas. Jörgen har vid det här laget kommit på plats ordentligt och tycks trivas som fisken i vattnet, han sjunger nu mer solo och känns som en självklar integrerad del i bandet. Fler gamla godingar har i delvis nya tolkningar plockats tillbaka till repertoaren, en utsökt fräsch känsla möter det bekanta. För mig är Shake idag nummer ett bland alla dansband, de förtjänar egentligen ett eget extra betygsteg!
Den här premiärkvällen med 750 besökare på Fröjdholmen visar att förra sommarens framgångar med parkens Fågel-Felix-uppvaknande inte bara var ett uttryck för nyhetens behag utan tvärtom början på en ny era. Fröjdholmen är idag den enda sanna nöjesparken i Jämtland som både har ambitioner och förutsättningar till att möta en bred publik, till att vara en sann folkpark, en mötesplats för alla. Det är precis det här som vi behöver, efter 20 år av nöjesutarmning till följd av stadsfestivalernas urvattnande dominans där allt krut bränns under några få dagar på en och samma plats mitt inne i stan så fick den här kvällen på Fröjdholmen mig att ana folkparkens morgonluft. Folkparken är och skall vara den plats där alla kan mötas och känna sig hemma, det tror jag även kan vara räddningen för dansen som även den annars riskerar att utarmas till följd av alltför stor "elitisering". Jag hyllar Fröjdholmen och dess eldsjälar, Marcus och övriga, det ni gör är större än ni kan ana!
Av flera olika skäl känns också denna kväll som blivande en milstolpe i mitt dansliv, cirklar slöts, jag anar en ny gryning för folkparken, och en dansdagbok utan like blev resultatet. 900 danskvällar på 95 olika dansställen kan jag se tillbaka på. Någon gång under det kommande året så kommer jag att passera såväl 1000 danskvällar som 100 dansställen. Det kommer att bjuda tillfällen till att fira, men inför detta så avger jag även ett löfte om att till 1000-jubileet så skall samtliga dansdagböcker ha webbifierats, trots allt handlar det numera om ett stycke kulturhistoria som förtjänar att tillgängliggöras, att bli komplett.
Radioinslag:
LEJon pratar dans med Lars "Vegas" och Ann-Louise i P4 Jämtland
Uppföljningssamtal, dagens gratulation