Dansdagbok 2011-05-31: Nor, Åsliden

Vilken våt och härlig dunderkväll detta blev, en kväll som vi sent skall glömma!

Det är väl bara att erkänna, jag har blivit förälskad i Hälsingland och inte minst då i danserna på Åsliden i Nor. Trots ett avstånd på 25 mil så räcker dragningskraften till för att locka ett LEJon till tisdagsäventyr. Den här kvällen blev resandet lite annorlunda. Planerna skiftade under dagarna och timmarna som föregick men till slut blev upplägget sådant att jag steg på tåget i Östersund vid 17:20, i sällskap av Ulf K., och den vägen tog vi oss till Ånge där Kjell A. plockade upp oss för fortsatt färd till Nor.

Vi anlände till Nor lite försenade vid 20:20, något som jag inom mig muttrade en hel del över men det skulle visa sig att vi inget hade missat. När vi rullade in så möttes vi av en välfylld parkering och massor av folk, det konstiga var dock att allt folk var utomhus och dansbanan låg tyst och öde. Nor hade nämligen drabbats av strömavbrott efter åsknedslag, dessutom var det enormt blött överallt till följd av tidigare skyfall. I denna stund tänkte jag att detta kan komma att bli den mest dyrköpta Trocadero i mannaminne, om strömmen inte skulle komma tillbaka.

Kreativa arrangörer och bybor samverkade dock och vid 20:45 hörde och såg vi en till färgen inte helt obekant grön fyrhjulig gestalt rulla in och parkera vid dansbanan, John Deere skulle komma att rädda kvällen. Efter lite kopplande så intog Zlips scenen vid 21-snåret och bortsett från lite strul med ett krånglande slutsteg som innebar ett kortare avbrott efter två genomförda danser så fungerade strömförsörjningen tillfredsställande och danskvällen kunde genomföras med en timmes fördröjning, 21-01. På dansbanan var det dock mörkt och detta blev alltmer tydligt ju längre tiden gick. Vid 22:50, strax före paus, kom så strömmen tillbaka och dansbanan lystes äntligen upp. I paus inhandlades macka och Trocadero i fiket, tiden tillbringades småpratandes med diverse dansvänner.

Zlips gjorde ett formidabelt jobb och genomförde kvällen på ett helt oklanderligt sätt, de bjöd på en komplett spelning trots de stökiga omständigheterna, denna deras sista kväll på Åsliden. Dansmässigt så var som alltid de publikmässiga förutsättningarna utsökt bra och jag hade jättekul denna kväll, men tyvärr grusades dansen påtagligt av det på stora delar av golvet obefintliga glidet. Skyfallet hade nämligen orsakat en smärre flodväg som forsat in över dansgolvet tidigare på kvällen, varför golvet blivit rejält blötlagt och trögt. Försök till att valla de blöta delarna hjälpte föga utan innebar bara kladd, således fick vi stå ut med att dansa "kliva-runt-dans", något som ju är allt annat än min melodi. Med så bra danssällskap smärtade det mig att inte kunna dansa som vanligt, jag kände mig obalanserad och klumpig och lite vilsen (för att undvika de värsta partierna släppte jag min vanliga linje längs ytterkanten och det föranledde en massa otrygg oro i magen). Jag tackar ändock för en massa fantastisk dans och beklagar att jag inte riktigt kunde slappna av och bara vara i dansen, nya tag nästa gång.

Även om det egentligen inte bör ges någon som helst uppmärksamhet så måste det ändå nämnas, för att dagboken skall bli komplett, Nor har drabbats av ett gäng "demokratiskt-terrorister". Med högljudda metoder försöker de fördärva dansen i Nor genom avskaffande av "Damernas/Herrarnas", något som vore ytterst olyckligt både för detta ställe som sådant och för norrlandsdansen i stort. Nor ligger idag på frontlinjen för att hålla den "demokratiska dumheten" borta och en kapitulation här skulle föranleda stora förluster för dansen. Vad jag anser om att skapa anarki och kaos på dansgolvet (vilket "demokratiskt" innebär) torde vara välkänt och detta är inte platsen för att åter upprepa de för den logiskt tänkande självklara argumenten, men det skall noteras att uppenbarligen blåser det upp till strid och såväl de förledande (nazgûlerna) som de icke-tänkande medlöpande (orcherna) måste nu bemötas och otyget drivas tillbaka. Må vi aldrig tillåta att söderns danskaos sprider sig längre norrut, tack och lov verkar arrangörerna i Nor ha förnuft och sansat sinne nog att inte låta sig luras av denna mobb!

På vägen hem så samåkte jag med Jessica Strand som ankommit själv från Sundsvall. Jag körde de första 15 milen och sedan återtog Jessica ratten då jag inte längre kände mig säker som förare, det är sannerligen en utmaning att köra längre än 20 mil på väg hem från dans.