Söndagen fick vi en rejäl sovmorgon, vädret var inledningsvis inte särskilt överväldigande och det blev en rätt slö dag fram till 14:30 då Blender hade releaseparty för sin nya platta "Ingen utan mig" uppe på danslogen. Det var en trevlig tillställning där mycket folk samlats för att med ett glas glada droppar i handen lyssna till när Blender framförde några av plattans alster i delvis annorlunda och nerskalade versioner. Jag har ännu inte lyssnat så mycket på plattan att jag kan uttala mig om den, det får anstå till senare.
Releasepartyt följdes av en timmes social vila innan det blev dags att börja göra sig redo för danskväll nummer två. Till middagen som serverades vid 19-tiden hade vi fått främmande från Elin och Emmilies stuga, samt av Melissa Williams. Malin var som vanligt förste köksschef och kock och hade lagat en gudomligt god korv stroganoff. Melissa berättade om sin allmänt skeptiska hållning gentemot falukorv men också att hon givetvis skulle smaka, och man kan sammanfattningsvis säga att det hela tycktes väldigt uppskattat och hon tog både en och två portioner. Jag lyfter ett glas och hyllar Malins kokkonst, såååå gott!!
Danskvällen inleddes åter tillsammans med Malin och den här kvällen var vi på plats till första dans. Dessa första danser innebar en fantastisk inledning, men sen blev det snabbt stökigt och jag kom liksom inte riktigt igång. I paus samlades ett härligt gäng nere i stuga 88, jag försökte ladda om för att ta nya tag men led av avsaknaden av Trocadero. Efter paus återkom dock hoppet om en bra danskväll tack vare den nystart jag fick tillsammans med Catha, danslusten återvände och jag kände åter suget. Tyvärr varade den känslan inte särskilt länge innan det åter blev lite tungt. Tack och lov fick jag då fatt i Frida och därmed kunde jag åter glädja mig åt ett pärlband av toppdanser med en av de allra allra bästa. Min energinivå var dock låg och jag kände mig mer än nöjd när ordinarie danskväll nådde sitt slut.
Blender levererade en fantastisk spelning, som alltid. De nya låtarna gav en fin krydda till repertoaren och givetvis gav publiken och den höga stämningen extra peppning till ett redan taggat band. Med såväl "Jesus i min leverpastej" som ytterligare extra rackarrökare så avrundade de kvällen föredömligt.
Jag hade ingen toppenkväll och det berodde säkert i stor grad på mig själv. Den enorma trängseln gjorde dock att det tidvis blev rent olidligt att försöka dansa då frustrationen gick i topp. Jag chockeras över hur publiken i stor grad beter sig; vissa "parkerar" på dansgolvet, många lever i sin egen lilla bubbla och har ingen ögonkontakt eller koll på omgivningarna, ingen ambition att på något sätt skapa flyt på dansgolvet. Bra dans får man generellt söka på annat håll, men i sällskap med rätt guldkorn kan man förstås få fina kvällar även på Lundegård.