Den här veckan var tänkt att bli en dansfri dito, men den planen sprack ju redan på tisdagskvällen och även onsdagen öppnade plötsligt upp för dans. Jag anlände till Norrköping strax före klockan 18 då Lina slutade sitt jobb. Efter en snabb middag och tillfräschning så rullade vi så mot Borensberg, med i bilen var även Linas inneboende Carolina. För mig innebar detta äventyr dans på ett nytt ställe och för den delen också dans i en helt ny region, Östergötland fick läggas till bland landskapen. Helt främmande kände jag mig dock inte för jag möttes snart av flera bekanta ansikten, främst då nyligen gjorda bekantskaper från Ölandsveckan.
Borensbergsparken kändes som en typisk gammal folkpark, en lite sliten sådan. Dansgolvet var under all kritik, verkligen välslitet och pinat av såväl väder som många års dansande. I fiket fanns det lite blandat fika och korv, men inga mackor så jag kan inte ange någon FPI. Priserna var dock riktigt låga, föredömligt låga måste jag säga.
Jag hade en kul kväll, om än att jag förstås kände mig lite vilsen på helt ny mark i en helt ny landsända. Dansade dock rätt mycket, både med de bekanta som jag fann eller som fann mig, samt med en handfull tidigare obekanta och oprövade kort. Mestadels fick jag mycket bra danser och kvällen avrundades i bästa armarna, livet är gott!
I paus gjorde vi Jill sällskap på hennes filt och vi bjöds på blåbärskaka som Björn bakat, blöt men delikat, kakan alltså!
Om Zlips har jag inget annat att säga än att de som alltid levererade till fullo, de lämnar inte mycket mer att önska!