Dansdagbok 2011-07-27: Hällesjö, Furuviken

Efter att ha missat föregående veckas Hällesjödans till Jannez då jag befann mig i en annan landsända så såg jag verkligen fram emot denna kväll, en riktigt skön och varm sommarkväll, den sista onsdagen i juli månad. Jag anlände i god tid och kvällen till ära lät jag mina nya dansskor göra entré på dansgolvet. Inledningsvis så var det väldigt glest i leden men bilarna rullade så sakteliga in och till slut blev det en riktigt bra kväll, vissa stammisar saknades men det öppnade ju då istället upp för att testa vingarna med nya bekantskaper. Det här blev för övrigt de småknasiga kommentarernas kväll, jag håller inne med de flesta men kan inte undanhålla responsen som jag fick när vi talade om dansfrekvens och jag kort redogjorde för min senaste vecka, nämligen; "Du är en sån där freak alltså?". Jag hade en kul kväll, en skön kontrast mot föregående veckas danskvällar med en helt annorlunda publik. Sista halvtimmen hade jag nöjet att få återuppväcka gamla danstakter tillsammans med Annica, gnussfritt och fint. Ja hela denna kväll blev helt och fullt gnussfri, väldigt skönt, lite av en wash-out.

Mickeys gjorde riktigt bra ifrån sig den här kvällen, på avgörande sätt var det de små sakerna som gjorde enorm skillnad mot senast. För det första så hade de från första stund en bra ljudnivå och överlag lät det riktigt bra. Det enda jag kan tycka negativt om ljudbilden var virvelslagens styrka, rent akustiskt och ej genom förstärkarna, i vissa låtar kändes de nästan som pistolskott och när man väl stört sig på det så hör man varje slag med olust. Jag tycker personligen att många låttolkningar är onödigt raska och att de har lite många "styltiga" låtar, men annars är repertoaren väl balanserat, mycket kul och bra. Som extranummer bjöd de på sitt ösigt härliga discomedley, en förträfflig avslutning på en mycket väl levererad kväll. Extra guldstjärna skall även utdelas för att de lyckades bjuda på gammeldans trots att dragspelet blivit kvar hemma, kreativitet och spontanitet av det slaget utmärker sanna spelemän, tummen upp!

I paus gjorde jag Kjell fikasällskap och vi surrade som vanligt dans och danshistorik. Innan andra halvlek bytte jag om till mina gamla skor, mer av preventivt försiktiga skäl än för att de nya varit obekväma. Nya moccasulor är dock jobbigt tröga innan de slitits in ordentligt, varför jag ville få njuta andra halvan av kvällen med bättre glid.