Dansdagbok 2011-08-13: Oviken, Fröjdholmen

Jannez på Fröjdholmen, 20-talet år sedan sist och vilken kamp vi hade förra året när vi rodde denna bokning i land utan krockar med andra ställen. Förväntan var stor, alla kände på sig att detta skulle bli en bra kväll men frågan var exakt HUR BRA den skulle bli. Jag och Lina hade varit i Boberg sedan fredagen och åkte direkt till Fröjdholmen därifrån, med Lina bakom ratten anlände vi prick klockan 21 och då var parkeringen redan till stora delar fylld med bilar, aningarna tycktes komma att besannas.

Första halvan av kvällen blev riktigt bra, publiktätheten tilltog men det var ännu dansbart. Jag och Lina experimenterade med att låta henne föra och jag fick således öva mig på att följa, ett mycket spännande experiment måste jag säga och jag undrar sannerligen hur ni tjejer bär er åt för att kunna följa mig i allt jag tar mig till med på dansgolvet. När pausen närmade sig så närmade sig också dansgolvet sin bristningsgräns, stökigheten hade tilltagit i samma takt som trängseln och det var nu riktigt svårdansat. Gammeldansen innan paus blev även den rätt välbefolkad av såväl dansanta som mer eller mindre alkoholhalta ekipage. I Linas sällskap lyckades jag dock genomföra den under såväl angenäma som skadefria former, utöver de vanliga Hambo, Schottis, Snoa och Pariserpolka så fick vi oss till på köpet även en Mazurka, buskul! Som om detta inte var nog kröntes det hela av en Polka på begäran, den gick väl kanske inte helt bra för vår del men bitvis riktigt ok och skoj hade vi iaf.

I paus inhandlades fika i fiket, detta efter att ha inväntat att den långa kön skulle minska. Det var en kväll med höstkänningar, en fullmåneskväll med en temperatur på mellan tio och femton grader. Fikat var såväl gott som billigt, varken mackor eller godbitar var på något sätt överväldigande men ändock hemgjort vilket ger plus i kanten. Utbudet av mackor var däremot lite tunt, så vi beställde och fick en macka gjord efter egna önskemål, tack för det! Noteras bör fikaprisindex på endast 40 kronor, jag lyfter på hatten och bugar mig!

Efter paus blev det omedelbart rent olidligt inne på dansgolvet och dansbarheten sjönk under alla rimliga nivåer. Jag kämpade dock ihärdigt och dansade samtliga danser fram till den näst sista då jag inte längre kunde hålla danslusten uppe. En aning tidigt lämnade vi så Fröjdholmen, målet för natten var åter Boberg och således ville jag inte bli kvar till slutet med allt fördröjande prat och alla hejdåkramar som det innebär. Det blev en galet stökig kväll, men ännu en succékväll för Fröjdholmen med inte mindre än 1200 glada besökare.