Ö-viksmara igen, för vilken gång i ordningen har jag faktiskt inte koll på men många maror har det blivit. Jag och Lina anlände från Boberg vid 17-tiden då vi gjorde middagssällskap med våra hälsingevänner på vandrarhemmet Vindarnas Hus där även undertecknad skulle bo. Vi anlände till Parken, eh....typ när det började, jag har inte riktigt full koll men någon gång under första dansen så äntrade vi dansgolvet.
Allt var som vanligt i Ö-vik, publiken strömmade tidigt till och det blev snabbt folkigt på golvet. Publiksammansättningen var likaså precis som den brukat vara de sista åren, nästan helt fri från vanliga dödliga människor och totalt dominerad av det ambullerande tivolit av dansnördar från hela landet. Ingruppskänslan är rent ut sagt kväljande i många lägen, den står mig faktiskt lite upp i halsen. Människorna är härliga, men det är något halvsjukt med cirkusen.
På papperet så var det ett riktigt starkt orkesterutbud som serverades denna afton, Blender, Shake och Voyage. Detta till trots så upplevde jag musiken som lite mellanmjölksaktig, som ett rätt icke-spännande flöde utan några stora överraskningar eller medryckande uttryck. Blender är ju "perfekta", men jag upplever dem just därför som tråkiga och de saknar den varma publikvårdande attityd som exempelvis Zlips och Expanders har, något som märkes denna kväll. Shake är ju mitt favoritband, eller de har iaf varit, jag har för stunden lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om dem men det där lilla extra saknas. Voyage imponerade stort för ett år sedan men sedan dess har det hänt för lite, nu är kraven mycket större och de lever inte riktigt upp till dessa krav. Total sett; mellanmjölkskänslan dominerade.
Lasse och Blender inledde kvällen med att sabotera damernas/herrarnas genom att missköta sig, sedan havererade det förstås fullständigt precis som jag gissar att avsikten var. Arrangörerna i Ö-vik måste tydligen ta banden i örat på den här punkten, återställa ordningen så vi slipper den hysteri som nu följde. Jag fick bjuda upp 2-3 gånger på hela kvällen, övrig tid kände jag mig som ett jagat villebråd och tvingades nobba för att ens besöka vattenhålet eller toaletten, skittrist.
För mig blev det en bra kväll, jag dansade nästintill konstant och fick många bra danser men allt kändes lite avtrubbat utan såväl extatiska toppar som dippar. Vid 23:00 så åkte jag och Lina iväg för att äta på Burger King, ett "snedsteg" från den vanliga Max-traditionen. Väl tillbaka till Parken så fick jag kvällens i särklass bästa danser när jag och Lina för en stund gjorde en visit på det lilla dansgolvet. Där kunde jag dansa ut helt och fullt och den känsla jag saknat tidigare under kvällen infann sig äntligen.