Dansdagbok 2011-09-30: Östersund, OSD (Folkets Hus)

Vissa danskvällar kan liknas vid årets högtidsdagar såsom jul, nyår och midsommar, de infaller årligen med rätt identiska förutsättningar och ter sig också oftast rätt lika. Fredagen på Dansyran är en sådan danskväll där Perikles och Jannez stått för musiken sedan evenemanget startade 2005, de första åren växlade band nummer tre men sedan 2007 är det Shake som innehaft scenens mittposition.

Jag ankom vid 19:30 i sällskap av Mettebus, ja lite bus var det onekligen i henne denna afton. Som vanligt så var det glest i leden under de första danserna och tillströmningen var inledningsvis sparsmakad, men tillflödet ökade och fortsatte sedan ända fram till midnatt så i vanlig ordning blev det riktigt trångt och stökigt när kvällen väl nådde sin kulmen. Publiken var också som alltid dessa kvällar väldigt blandad och stämningen blev hög. Jag dansade i stort sett hela kvällen, bortsett från en 30 min fikapaus där Vanja gjorde mig sällskap, en komplett dansfika från fiket avnjöts och äppelkakan var rent gudomlig (och bitarna var rejält tilltagna).

Att just dessa band står på scenen just denna kväll är som sagt tradition och det är ingen dålig trio band vi talar om. Den här kvällen var det dock i mina ögon Perikles som ägde scenen, som stod för det extra och stack ut. Visst, jag är lite skadad av att ha dansat så enormt mycket till såväl Jannez som till Shake detta år och upplever dem därför lite uttjatade, men även när jag försöker bortse från detta så sticker Perikles ut som kvällens krydda och spets. Pågarna inledde kvällen med två riktiga rökare (Beds are burning och 500 dagar om året) och sedan var nivån satt, de må ibland kännas mossiga men den här kvällen glödde de. Alla tre banden levererade dock duktigt, Jannez spelade ett rejält gammeldanspass vid 22:45 och hann med Hambo, Schottis, Snoa, Pariserpolka, Mazurka och Polka.

Sedan några år har OSD haft märkliga saker för sig med "bekvämlighetsinrättningarna", herr- och damrum eller vad man må kalla dem. Herrarnas har ibland varit allas tillhåll, detta efter en ombyggnad som såväl sänkte kapaciteten på inrättningen som att det fördärvade herrarnas såsom det rum för manlig sociala samvaro som det brukar och bör få vara. Den här kvällen ställdes dock allt på sin spets när även damrummet "demokratiserats", något som väckte en hel del irritation från det täcka könets representanter. Istället för att orera mer om detta så hänvisar jag till Helene Ångströms blogginlägg om danskvällen. Min ståndpunkt är bergfast och enkel, att hålla "demokratiska" strömningar stången är av vikt såväl ute på dansgolvet som inne på "hemlighusen".

Min danskväll bjöd på många trevliga danser, kära återseenden och kort och gott bra danser. Det blev dock rätt så stökigt på dansgolvet sådär så att allt fokus kom att hamna på krockundvikande, varpå dansen blir allt annat än avslappnad. Graden av dansmagi var således rätt låg, min energinivå var däremot hög och kvällen blev så bra som jag kunnat förvänta mig. Men jag saknade, ååå vad jag saknade...