Att vara ett handikappat LEJon är inte lätt. Att vara beroende av andra är besvärligt och ett stort irritationsmoment, tack och lov var detta min sista danskväll i nuvarande handikappade situation. Efter en del turer så föll dock bitarna på plats även denna lördag när det timmen innan avfärd blev bestämt att Oscar skulle köra. Vi blev tyvärr bara två i bilen men iväg kom vi, avfärd från Optand vid 18:30 innebar efter laglig körning ankomst till Parken vid 20:50.
Min danskväll inleddes på utsökt vis i några danser tillsammans med Elin. Sedan följde danser med idel favorittjejer, ändock kände jag mig inte helt komfortabel. Så många bra danser, men jag saknade det trygga lugnet inom, stabiliteten, skärpan, jag kände mig inte bra. Det är svårt att beskriva, men när jag mår som bäst i dansen så känns det som att jag svävar strax ovanför golvet samtidigt som mitt inre känner sig tryggt förankrat, den känslan saknades. De sista danserna före paus dansade jag med Em, och äntligen kunde den rätta känslan infinna sig. Likt hur våra blandade svettdroppar sökte sig nedåt längs våra kroppars yttre så letade sig den goda känslan ut i kroppens alla celler. Vi fick några riktiga Firefoxar tillsammans, som mången gång förr, ännu en förlösning.
Pausen innebar trippelt köande till följd av dålig Trocaderotillgång. Jag köade först till försäljningen ute i foajén, men väl framme vid luckan så hade killarna framför mig köpt de två sista flaskorna Trocadero. Vad gör då ett LEJon? Jo, han går och ställer sig i den långa kön. Medan jag stod där i den knappt krypande kön så kom Malin förbi och förärade mig en Sprite, varmed jag tappade tålamodet och återvände till den kortare foajékön där macka och krämbulle inhandlades. Fikat intogs sedermera sittandes inne på dansgolvet i trivsamt sällskap av Malin.
Jag upplevde Blender som riktigt jävla bra den här kvällen, ja Blender är ju ändock alltid Blender. De perfektionistiska svagheterna finns där, men också alla de fina kvalitéer som de står för. Många härliga låtar kör de, låtar som jag verkligen kan göra bra saker av. Som andra extranummer bjöd de på en ny låt av favoriterna Lady Antebellum, "Just a kiss", strålande sjunget som vanligt av Lasse och Maria. Detta var min 99:e danskväll tillsammans med Blender, sannolikt blir det jubileum när de spelar hos oss på Furuparken den 2/12.
Damernas/Herrarnas tillämpades som vanligt på Parken också denna kväll, dock av någon anledning utan fungerande skylt. Märkligt att skyltarna tycks krångla så fort Blender står på scenen, är det måhända något som stör funktionen? Nu är det ju så att Damernas/Herrarnas inte får tillämpas "bara sisådär", det är detsamma som att förstöra, utan skall skötas med högsta möjliga ambition om att göra det prickfritt. Bristen på respekt för herrarnas danser blev också tydlig och det var svårt att få vila, jag drog mig undan och signalerade tydligt min avsikt att stå, uppbjuden blev jag dock ändå. Mycket folk var det på Parken denna lördagskväll, folkigt men ändå fullt dansbart hela kvällen.
Det är märkligt hur höga krav på upplevelse man kan lägga sig till med. En sådan härlig kväll som detta var, med så mycket bra danser, ändå kände jag mig bara delvis nöjd. Jag har verkligen fått smak på det allra bästa i dansväg med de allra bästa, när allt plötsligt blir fulländat, det är lite som en drog där dosen hela tiden måste höjas och absolut inte får sänkas. Trots så mycket superba danser den här helgen så saknade jag fulländningen, att dansa med den bästa.
Mot slutet av kvällen fick jag och Emelie O. tag i varann och än en gång fick vi uppleva riktigt härliga danser tillsammans. Tack för danserna och tack för de finaste ord jag kan tänka mig att få höra på dansgolvet; "Jag känner mig så bra när jag dansar med dig", det är ju precis så jag vill att det ska kännas, för båda parter.
När danskvällen nådde sitt slut konstaterade Oscar att han var alltför trött för att orka köra hem, varför vi bestämde oss för att stanna i Sundsvall till dagen efter. Jag inhystes exklusivt på danspensionat Pålsson, tack Emma för såväl kärleksmums i natten som för utlåning av den sköna soffan. Vid 12-tiden på söndagen begynte hemfärden till Östersund, nöjda efter en bra danskväll, för mig en bra danshelg.