Min återhållsamhet på dansfronten har fortsatt samtidigt som de få nedslagen främst skett på förhållandevis oprövad mark. Tredje gången gillt brukar man säga och måhända är det gränsen för att inte längre kunna kalla sig nykomling på ett dansställe. Den här kvällen gjorde jag just mitt tredje besök i Ljungsbro Folkets Park och visst var det så att viss hemtamhet nu infunnit sig, men samtidigt kände jag mig också mer borta än på länge, verkligen enmångfasetterad upplevelse. Lina jobbade kväll den här söndagen och det var efter en hel del tvekande som jag ändå bestämde mig för att åka, utan hennes självklara, varma och trygga sällskap. SEM600 var sugen på dansresa så jag blev chaufför, med i bilen hade jag också Kristoffer, Anders, Johanna och Jessica, de två sistnämnda för mig nya bekantskaper. Vi lämnade Norrköping strax efter klockan 17 och infann oss således i Ljungsbro i god tid till första dans. Vi var dock allt annat än först på plats och innan danskvällen tog sin början så kändes det som om alla redan infunnit sig, det skulle bli en riktigt folkig afton.
Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt vilsen, faktiskt mer vilsen än när jag dansat på ställen där jag varit helt okänd, vilket jag ju i ärlighetens namn inte längre är i Ljungsbro. Känslan förbryllar, det är verkligen något som ger mig en tidigare obekant känsla, jag kan inte försvinna in i anonymitet men samtidigt är jag allt annat än komfortabelt hemmastadd. Jag känner mig som en utböling, en alien, eller kanske helt enkelt en norrlänning som kommit på avvägar. Någon djupare analys än så tänker jag inte ge mig på, det räcker för stunden med att konstatera att upplevelsen är för mig obekant och lite svår att förstå.
Anneli bjöd upp till första dans och det fick mig hur som helst att komma igång, mycket tacksamt, och givetvis då också en bra början. Min danskväll utvecklades dock trögt, jag kände mig tråkigt förutsägbar, obalanserad och allt annat än lugn. Den rätta danskänslan ville inte infinna sig trots att det var välbekanta och sköna Blender som stod för musiken, ett Blender som också levererade på topp denna kväll med fler nya låtar i repertoaren, bland andra Angeline.
Det blev som sagt en folkig afton, egentligen inte trångt men sååå dåligt flyt och sååå många långsamtgående ekipage, även på snabba låtar, stor betongsuggevarning utfärdas. Att inte kunna "leva ut" dansen bidrog nog till min oförmåga att snabbt komma igång och först efter paus började jag så sakteliga att åter hitta mig själv litegrann. Tack till Linda G. för utsökt normal okomplicerad jämtlandsdans utan gnuss eller annat fördärv, där någonstans var det som jag hittade tillbaka till mina dansrötter och kunde börja bygga upp en komfortabel stabilitet och styrka. Efter detta växte min danskväll och jag fick totalt sett en helt ok afton. Intressanta inslag innefattade ännu en kommentar om att ha hittat en riktigt norrlänning, medhåll om att det vore väldigt skönt och lugnande om man även härnere kunde tillämpa damernas/herrarnas, samt en inte helt vanlig väldigt bestämd distansuppbjudning från en för mig tidigare oprövad danstjej.
I paus inhandlades smörgås, morotskaka och Trocadero i fiket, det smakade utsökt bra, måhända extra bra till följd av att jag i farten hade glömt att äta middag innan avfärden hemifrån.
Väl tillbaka i Norrköping mötte jag upp Lina på jobbet där jag och SEM600 vant fick bistå med lite bilstarthjälp.