Dans på hemmaplan, på bästa dansgolvet, nästan lite overkligt för det var riktigt länge sedan sist. Jannez på OSD, ett säkert kort samtidigt som det i många avseenden brukar vara ganska förutsägbart. Till numerären så blev publiken också som vanligt stor och lite småstökig, men det var ändå betydligt mycket lugnare på dansgolvet än det brukar vara och inget som helst krigstillstånd. Jag diskuterade en del med vakter och personal och vi var eniga om att det var mycket "obekant" folk, sällandansare såväl som nytillskott, vilket är jättekul och stärker bilden av jämtlandspubliken som den bästa danspubliken. Vad menar jag då med bästa danspubliken? Ja det handlar inte om att det är de mest drillade och exceptionellt duktiga dansarna, i det avseendet kan det rent av vara lite tvärtom, men det är den mest heterogena och därmed den sundast sammansatta publiken, det är i stor utsträckning vanligt folk som går ut och dansar för att träffa folk och roa sig.
Jag hade en riktigt bra danskväll, så skönt med ordnad uppbjudning utan den hysteri som råder söderut och kanske mest av allt så uppskattar jag att få avnjuta en bra dans utan att behöva känna dåligt samvete för att man faktiskt tackar för sig efter EN dans. Min dansform mår bra av att söka mina dansrötter, att dansa med dem som inte hoppat över de basala dansgrunderna. Jag saknar dock något avgörande och jag vet precis vad det är jag behöver, något som förvisso går att öka på chanserna för att nå men som inte går att tvinga fram. Nåväl, det ger sig med tiden och till dess är det skönt med sådana här kravlösa trivselkvällar utan danshysteri.
Jannez levererade på toppnivå den här kvällen, det är här de hör hemma. Visst, deras repertoar är inte den för mig allra mest tilltalande, men de gör sin grej så bra och de passar den här publiken som hand i handske. Inför paus bjöds det förstås på gammeldans; Hambo, Schottis, Snoa, Pariserpolka och Mazurka. I paus avnjöts fika uppe på läktaren i form av macka, Trocadero och kaka, detta i gott sällskap av Isabell.