Dansdagbok 2012-03-03: Sundsvall, Folkets Park

För första gången detta år hägrade denna afton en tripp till Parken i Sundsvall där Blender skulle stå för musiken. Vid 17:30 fick Fridhem middagsbesök av Isabell, Helene, Eva och Karin, vilka utgjorde ressällskap den här kvällen. Vi lämnade Optand enligt plan prick 18:30 och då väglaget var finfint så rullade det lätt och ankomsttiden till Parken blev således 20:30, skönt med lite tidsmarginal.

Det blev en folkrik kväll med cirka 450 personer, en ganska stökig kväll på dansgolvet tyvärr. Många bra danser fick jag mig dock till livs, även om jag själv bara vara i halvgod form och saknade det utvilade lugn som utgör bästa förutsättningar för bra dans. Men bra danser blev det ändå, Em var på plats och vi fick äntligen åter dansa, som vanligt med den där ömsesidiga nervositeten efter att inte ha dansat på länge som dock snart går över i en härlig känsla av trygg närhet.

Min danskänsla var ok, men som sagt inte på topp. Det är märkligt hur olika det känns olika kvällar och jag funderar ofta på vad det är som gör denna stora skillnad, och inte minst vad det är som gör det där sista som formligen förlöser dansen. Vad är det som gör en utsökt fox till en riktig Firefox? En sak som jag insett är helt avgörande är timing, min kropps förmåga att avläsa och tolka musiken med millisekundprecision, utan denna totala känsla för musikens detaljer och växlingar så kan jag inte blomma ut helt och fullt. Likaså behöver kroppen vara utvilad och avslappnad för att ha stabilitet och kontroll, att varje muskel svarar och förmår prestera enligt order. Just den här kvällen saknade jag det där lilla extra, den kristallklara känslan blinkade till korta korta stunder men ville inte hänga kvar. Trots att jag hade så bra danser så blir det ändå lite frustrerande, jag är så nära det där tillståndet av fulländat klimax, det där tillståndet då man rent av fastnar i extasen och ingenting är omöjligt, men når inte dit. Fascinerande är ordet!

Blender var som alltid utsökta och extra beröm utdelas för föredömlig hantering av "damernas/herrarnas", tänk så lätt det är bara man vill.

I paus avnjöts gott fika tillsammans med samåkningssällskapet och jag fick en jättetrevlig komplimang, tackar allra ödmjukast för den.

Efter en bra danskvälls slut så rullade vi hemåt, något besök på Big Boy kostade vi inte på oss då vi hade en hel del fika med oss, vilket var klokt för jag var trött och behövde komma iväg så snart som möjligt. Hemresan blev således lite jobbig men jag höll mig vaken genom att spela musik, sjunga med och dansa lite framsätesdans för mig själv bakom ratten.

Tack till Tomas och Per för en härlig kväll på Parken, det ni gör är ovärderligt och era insatser skapar stor glädje för många människor.