Den här söndagskvällen skulle jag göra mig förtjänt att applicera ännu en ny nål på min danskarta, äntligen skulle jag bli av med "Skultuna-oskulden". Strax före 15:30 plockade Christian och Fredrik upp mig "hemma" i Norrköping och kort därefter fick vi även sällskap av Sofia som efter en rask omplanering skapat förutsättningar för att kunna följa med. Längs vägen ut från Norrköping hämtade vi så upp Lina på jobbet och i skaplig raskt takt avverkades färden mot Skultuna och "Lagårn" dit vi (efter lite omvägar) anlände i lagom god tid vid 17:50.
"Lagårn" visade sig vara precis det mysiga ställe som jag hört alla tala om, en väldigt utsträckt lokal men med ett bra dansgolv och inga hinder. Just den här kvällen så var det lagom mycket folk och ingen trängsel varför även ljudet "räckte till" genom hela lokalen, något jag gissar att det kan bli si och så med vid större publikmängder.
Jag hade en bra danskväll denna afton med en massa härliga danser tillsammans med såväl bekanta som tidigare oprövade "kort". En trygg och som alltid skönt överlägsen inledning med Lina lade grunden för en fin kväll där en fantastisk Dansanka bjöd aftonens mest minnesvärda stund. Efter så lång tid sedan vi senast dansade tillsammans så infann sig först en enormt tafflig och osäker nervositet, men när vi dansat en stund hittade vi på nytt varandras "nu" och kunde börja ge och locka dans ur varandra, skapa ett gemensamt unikt vi på dansgolvet. Tack för det A-K!!
För egen del noteras att jag denna kväll utsattes för våldtäkt på dansgolvet. Jag tänker inte utveckla det vidare och kommer inte att kommentera eller svara på frågor i ämnet, alla antydningar eller utsagor från andra kommer med bestämdhet att förnekas. Innebörden skall inte heller värderas av inblandade parter, jag står helt och fullt för vad jag sa där och då, det handlar inte om något personligt utan om att mota Olle i grind innan han kliver ut på det obarmhärtigt sluttande planet.
Även om jag hade en bra danskväll så fanns här baksidor, exempelvis att jag helt saknade fristad i såväl tid som rum. Dansanarkin gör att man inte har någon "egen stund" och inte ens mina försök att rusa ut och gömma mig i hörnen eller fiket hindrade de uppbjudningsivriga damerna. För första gången var jag även med om att bli ombedd att "komplettera" upp till jämna dubbeldanser efter att jag blivit uppbjuden på "andra dansen", således blev resultatet tre danser (vilket ju egentligen är bättre än två men av helt fel skäl när dubbelnormen används som motiv). Ja i Skultuna var samtliga de tre främsta dansolaterna framstående; dubbeldansotyget, uppbjudningsanarkin, och sist men inte minst det faktum att här känns det verkligen som om huvuddelen av danspubliken tillhör en klubb som alla känner varandra.
I paus inhandlades fika i fiket, priserna var humana men fåniga med delade 5-kronor, trams. Trocadero, skinkmacka och bulle avnjöts i samspråk med Markuu.
Om Shake så säger jag som så att de levererar nu en väl sammanhållen produkt, det låter bra och det ser bra ut. Likväl är det inte den repertoar som bäst får mig att vilja dansa, i stora delar jo men i vissa delar njo. Det finns en hel del låtar som för mig är menlösa, händelselösa. Kräsen, ja, men vi snackar om det band som jag tidigare höjt till skyarna som det allra bästa av alla band (undantaget Boogart som aldrig lär knuffas från den positionen) och den bakgrunden leder till en kräsenhet utöver det normala och jämförelser mellan då och nu. Shake är ett superband, men "repertoar 2009-2011" föll mig mycket bättre i smaken än dagens, så är det bara.
På hemvägen fick Christians bil stifta bekantskap med en annan förare då LEJon tog rodret medan övriga vaggades in i sömnens värld. Sofia sökte sig andra vägar och istället hade vi ett styck Emma med oss. Färden gick raskt och behagligt genom natten och strax efter midnatt var vi åter i Norrköping. En bra kväll kan läggas till handlingarna, men efter några sådana här kvällar så behöver jag en gnutta gnussfri dansrehabilitering i norr.