Att ÖBRK avslutar kursterminen med en danskväll för alla medlemmar till levande musik har vid det här laget blivit en väletablerad tradition, tillika en alltid lika välbesökt sådan. I år var det Mickeys som gjorde oss den äran och stod för musiken, riktigt roligt att åter se dem på Furuparkens scen.
Det var en ny sättning av Mickeys som mötte oss denna afton med Peter Starkman bakom trummorna medan Andreas nu istället axlat gitarren, Mia och Janne fanns dock på sina vanliga positioner. Att Mickeys inte spelar så ofta märks måhända på lite textmissar och detaljer, men det är förbluffande ändå vilken övertygande föreställning de levererar, rutinen märks i att det inte finns någon osäkerhet eller tveksamhet utan alla litar fullt ut på varandra såväl som på sig själva. Repertoaren är klart förnyad och jag tycker de lyckades riktigt bra med tempodispositionen den här kvällen, tidigare har jag ofta tyckt att de hänfallit åt alltför mycket höga tempon men nu kändes det väldigt väl balanserat. Det jag kan känna dock är att vissa låtkombinationer i samma dans haltar lite, att låtarna inte riktigt gifter sig med varandra, men det är finlir vi talar om. Visst, Mickeys repertoar attraherar måhända inte mig till 100%, men jag ger dem absolut godkänt och de har verkligen en enorm bredd som borde kunna tilltala den stora publiken allmänheten riktigt bra. Med lite mer värme i kläderna efter vinterns dvala så når de garanterat upp till en fyra på min betygskala, vilket är riktigt bra.
I paus bjöds det på gammeldans till inspelad musik och det var många som dansade, likaså undertecknad. Jag hade överlag en kul kväll och fick en massa härliga danser, tack särskilt till Emma som skänkte guldkant till kvällen, det går helt klart bättre att dansa med mig då jag inte befinner mig i uppskruvat arrangörstillstånd.