Den här kvällen log LEJon åter med hela sitt väsen och han dansade oavbrutet hela kvällen igenom, som så många gånger förr just på Aspåsnäset. Det var rätt länge sedan det senast skedde, det har funnits en massa bra dansstunder men den där outsläckliga gnistan har saknats, nu kom den åter.
För första gången denna sommar gränslade jag den tvåhjuliga för en danstur från Selsålandet till Aspåsnäset. Lina hade jobbat hela dagen och skulle upp tidigt även nästa dag så hon stannade tyvärr hemma. 20:45 rullade jag in och parkerade intill Aspåsnäsets dansloge, i lagom god tid för att hinna byta om och ta mig in på dansgolvet i tid till första dans. Jag dansade sedan hela kvällen utan uppehåll och allt var verkligen precis som vanligt, som alltid på denna underbara dansloge. Det kändes verkligen som att komma hem, alla bekanta ansikten blandade med en lagom stor del obekanta, gunget i golvet, dofter och synintryck, hela upplevelsen. Många kära återseenden bjöd kvällen på, ingen nämnd ingen glömd. Jo förresten, en nämnd, tack Sandra för den speciella men otvunget okomplicerade energi som fick LEJons danskropp att åter brista ut i fullbordat leende.
Ur en dansares perspektiv så var publikmängden på gissningsvis dryga trehundratalet alldeles perfekt, trycket var högt men det flöt ändå förträffligt bra. På tal om flyt så måste jag citera Ulf Löräng som idag, dagen efter, skrev som följer i ett dansforum: "Jag besökte i går kväll dansbanan i Aspåsnäset, några mil nordväst om Östersund, en härlig sensommarkväll där Shake spelade upp till dans. Det är en fröjd att dansa i Jämtland, tillsammans med en mycket dansant publik, mycket beroende på att det är ett härligt flyt på dansgolvet som det dock blir mer sällan man får njuta av på dagens danser. Därför är det värt att tillbringa längre tid i bilen till och från dansen, än man befinner sig på dansgolvet under kvällen.". Och just så är det, i Jämtland har inte den förödande och dansbefriade "parkeringsdansen" fått fotfäste, här finns ett dansflyt. Alla jämtlandsdansare har kanske inte alltid full koll på vad de gör och här finns en del överförfriskade på dansgolvet (vilket av vissa ses som ett problem så länge det inte sker på vissa utvalda ställen vid särskilt utvalda tillfällen på året då det tydligen är helt ok), men överlag så är det hög andel dans som utövas på dansgolvet.
Shake levererade förstås som väntat, dessutom bjöd Jörgen på gammeldanstoner sista stunden före paus, guldstjärna utdelas till herr Sandström.
I paus avnjöts medtagen Trocadero tillsammans med gott fikabröd som Helene bjöd på, detta inmundigades i sällskap av goda dansvänner på filt inne på dansgolvet.
Vid danskvällens slut så hängde jag kvar ett tag för att hinna språka med dansvänner, arrangör och band. Fuktigt, småkyligt och ruggigt var det sedan att åter sätta sig på motorcykeln och rulla hem till Selsålandet, men det var samtidigt en frisk och skön känsla som infann sig när jag susade genom natten med danskvällen ännu i färskt minne.