Ända sedan jag såg och hörde Donnez för första gången i Dansbandskampen så har jag haft en ganska tydlig bild av dem som ett obegripligt ungt mogenband. I min värld går det liksom inte ihop hur så unga kroppar kan inrymma så mogna dansbandshjärtan, band som Donnez, Callinaz, Elisa's, Zekes, Willez, ja jag begriper mig inte på dem.
Att skaffa mig en mer heltäckande bild även av dessa band ingår dock i jobbet, varför jag inte var sen att ställa upp när Ulf bad om hjälp med arbetskraft i entré och garderob den här kvällen på OSD. Jag kom således inte att dansa så mycket, men lite dans blev det ändock och jag fanns ju i lokalerna hela kvällen så jag fick goda chanser att lyssna till dem. Det hade tyvärr räckt med tio minuter för att fånga helhelstbilden, för något mer enahanda och sövande har jag sällan hört, alla låtar gick i bekvämt lägre mellantempo och allt lät exakt likadant. Visst, det "låter bra", rent och oklanderligt, och grabbarna är sådär klassiskt dansbandspolerade. Men vilken tristess, gråt inga tårar, jo det är precis det jag får lust att göra.
Personligen ger jag en tydlig tumme ner för detta, precis som jag med avsmak provdansat samtliga ovan nämnda band (utom Callinaz). Mogendansband, nej tack för min del, sådant får ufon som Deutgen ha för sig själva!