Under många år, medan jag bodde i Luleå, så var "tomtedansen" med Jannez på Folkets Hus lördagen före jul en verklig höjdpunkt för mig. Det var den kväll på året då jag allra mest upplevde känslan av att komma hem, att komma hem efter flera månader utan dans på hemmaplan. Det här brukade vara en kväll av återseenden, en kväll som inte räckte till för alla jag ville hinna med att dansa med, en kväll så fylld av danseufori.
Sedan något år upplever jag inte längre denna afton på samma sätt, och det är väl egentligen inte så konstigt då de förutsättningar som tidigare gjorde kvällen så speciell inte längre är desamma. Att dansa till Jannez hemma i Jämtland är speciellt, men det är samtidigt något som ges tillfälle till ganska ofta, och inte sällan är det mycket folk men samtidigt rätt stökigt på dansgolvet. Det är folkfest, det är socialt, men utan den nymodighet som jag upplevde under Luletiden så är magin borta för min del.
Den här kvällen, det här året, kan sammanfattas som en förlängning av den urvattnade känslan då den utgör kulmen på det dansår som kan sägas vara mitt svagaste någonsin, danstillfredsställelsemässigt. 2012 har nämligen kommit att bli den starkaste av kontraster gentemot det så formidabelt fulländade dansåret 2011. Lika mycket som jag svävade på moln och fick njuta dansklimax efter dansklimax under 2011, lika mycket har 2012 inneburit besvikelser, frustration och leda på dansgolven. Kanske är jag mättad efter det enorma 2011, kanske har jag fått uppleva så mycket att det inte går att tänja gränserna längre, eller kanske är jag bara trött av allehanda skäl och därför inte hittar igen mig själv. Oavsett vilket så har jag tappat gnistan, jag har tappat passionen i dansen, jag har tappat mig själv. 2012 har också blivit ett relativt lugnt dansår jämfört med förra året, men denna kväll var ändå den 73:e danskvällen för året så helt passiv har jag inte varit. Hur som helst, jag hade en helt ok kväll och fick umgås med ett knippe fina vänner, fick mig några bra danser till livs, men någon danspassion fanns inte i kroppen och någon LEJondans var det inte att tala om.
Med tanke på mitt dansmässiga allmäntillstånd så avstår jag nu från att göra någon formell bedömning av Jannez prestationer. Jag upplever dem som tråkiga i repertoaren med alltfler umpa-umpa-låtar, men det kan vara en känsla som påverkas av mitt personliga stämningsläge och jag avvaktar därför med att göra mer långtgående analyser.