Shakes sista kväll på Furuparken, Shakes sista kväll i Jämtland, tillika min sista (och 103:e) danskväll tillsammans med de kära vännerna i Shake. Det var en starkt vemodig känsla som infann sig när denna länge emotsedda afton nu var ett faktum. Jag skulle kunna skriva mycket och målande och starkt om den här kvällen, men jag kommer att fatta mig ganska kort, såväl dans- som skrivlust för just nu en tynande tillvaro och därmed blir orden få av dubbla skäl.
En folkrik afton fick vi hur som helst på Furuparken med många tidigt anlända gäster och hög stämning på dansgolvet från första dans. Det är en positiv trend vi ser i att folk kommer allt tidigare, en ljusglimt i en inte alltid helt ljus tillvaro som dansarrangör.
Shake tycktes trivas till fullo, det är ett väldigt avslappnad band vi nu ser, ett band som skalat av snart allt lull-lull kring sin produkt. Musikaliskt låter det givetvis bra, som alltid, det är proffsigt ut i fingerspetsarna och live-känslan är större än någonsin tidigare.
Jag dansade en del, men när orken, lusten och danslugnet inte vill infinna sig så ligger jag hellre lågt än öser på bara för att.