Att åter dansa på OSD, nu var det nästan två månader sedan sist, ger alltid känslan av att komma hem. Det är att komma hem till den allra bästa danslokalen med det allra bästa dansgolvet, och att komma hem till den kanske bästa publiken med en stor bredd och förhållandevis låg grad av dansnörderi. Den här kvällen kändes det extra bra att kliva in på OSD, jag har verkligen saknat dans på hemmaplan och jag har saknat det är dansgolvet. Jag kände mig också lite som tamboskap utsläppt på grönbete, med riktigt glid så går det ju verkligen att dansa, jag kände mig faktiskt bra igen och jag dansade nästintill alla danser kvällen igenom utan att vekna.
Zlips levererade riktigt bra den här kvällen med Anna Nilsson som vikarierande sångerska, visst finns det en del att anmärka på men på det stora hela så var det bra. Få har en så dansstimulerande repertoar som Zlips och den här kvällen så var det de bitarna som gav det mest bestående intrycket. Jag fortsätter att berömma Daniel för hans solosånginsatser, vilken härlig kille bakom trummorna och mikrofonen. Om Matts nu bara kunde få bandet att hålla samman så att de verkligen hinner smälta ihop och bli ett, då tror jag att Zlips åter skulle kunna nå den unika position de hade innan ombildandet för dryga året sedan.
Med mig denna kväll hade jag Emelie N. som dansgästade Östersund för första gången, hennes intryck tycktes lika positivt som mitt och inte minst hennes observation att "alla verkar så glada" värmde jämtlandshjärtat. I paus så inhandlades obligatorisk Trocadero och sedan gjorde vi sällskap med Helene Ångström för fika uppe på det nu väl beprövade stället. Efter paus gjorde Zlips ett anmärkningsvärt och ytterst onödigt misstag, de drog över paus med tio minuter. Nu mer än någonsin behöver sådana anmärkningar undvikas, att hålla tiden är alltid viktigt men framförallt när man är i stånd att återuppbygga ett lite sargat varumärke. Nu tror jag dock att gästernas samlade intryck av Zlips ändå är övervägande positivt efter den här kvällen, jag hoppas det för Zlips, för dansen i allmänhet, och för egen del då jag verkligen hoppas på att få kunna fortsätta dansa till dem än i många år.