När den ena danskvällen är den andra lik, banden alltid desamma, dansställena likaså, och människorna man dansar med så bekanta att man känner sig som del i ett dansnördigt hippiekollektiv, ja då är det inte konstigt om danslusten tryter och andra aktiviteter tar överhanden. Den här kvällen var vi dock ett gäng som bröt oss utanför de vanliga ramarna, inte så att vi åkte till något helt obekant ställe och inte heller var vi något radikalt obekant gäng som gav oss iväg. Men att åka till Erikslund för dans är ändock inget som tillhör några rutiner, och framförallt är det inte varje dag man dansar till ett halvmoget gammalt Sannex under nytt namn. På scenen väntade nämligen Per-Håkans, en konstellation av gamla Sannex-musiker som återfunnit varann och dansscenen, lite nostalgi, lite kult, samt med förhoppning om att det inte heller skulle vara så jävla illa.
Debut i SEM600 gjorde denna kväll Jessica H. som anslöt i Optand tillsammans med Sigrid som plockats upp inne i stan. Vår avfärd var planerad ca 19:20, vilket vi också lyckades bra med. Dock ringde M-T mig just när vi rullade iväg, hon hade lyckats göra tidig kväll och skulle just lämna jobbet, danssugen förstås. Givetvis så väntade vi in henne och vi kom således istället att lämna Brunflo på slaget 20:00. Den magiska "alltid-i-tid-bilen" fixade dock färden i vanlig ordning så att vi anlände till Erikslund i lagom tid klockan 20:55, kvartetten kunde med andra ord inta dansgolvet till första dans.
Det blev ingen man-ur-huse-uppslutning i Erikslund denna kväll, men vi som var där tycktes överlag ha en trevlig afton. Jag inledde kvällen med ett antal fina danser med mina ressällskapsdamer, jag och Sigrid konstaterade att vi inte dansat med varann på snart ett år, så det var verkligen på tiden. Utrymmet på golvet var gott och man kunde ta ut svängarna, man kunde ösa på. Jessica fixade så att Per-Håkans spelade lite gammeldans, inte direkt det bästa jag hört på den fronten med jag och Jessica var ändå nöjda med att få oss lite av den varan till livs. Vad gäller Per-Håkans prestationer i övrigt så kände man igen de gamla Sannex-takterna, galenskaperna likväl som den stora spännvidden från fräscht och kul till övermoget trist. Det funkar absolut att dansa till, tre kapsyler ger jag.
I paus så inhandlades fika i fiket, Trocaderon var slut så jag fick nöja mig med RC-cola. Mackan med bland annat potatissallad och kyckling var ett annorlunda inslag, inte helt fel men kanske inte helt rätt heller. Kladdkakemuffinsen däremot var härligt kladdig och god, tummen upp. Totalt sett billiga priser, nu var det lite folk den här kvällen så serveringen fungerade bra men det finns annars en hel del att göra för bättre logistik och bättre fart på serveringen.
Efter pausen fick jag och Em äntligen finna varann igen, det var ett tag sedan sist men väl i dansen så exploderade allt åter ut i äkta firefox. När vi gav oss 45 minuter senare så var jag helt drypande blöt och skakis av urladdningens endorfinpåslag, underbart.
Att köra hem från Erikslund känns som rena lyxen, bara dryga tio mil och det var knappt så att baksätespassagerarna hann somna. Vi poppade blandad 80-talsmusik och det var en sådan där riktigt skön körning genom natten.