Efter en lat dag med mycket sömn och vila i hotellsängen samt uppladdning med thaimat så var vi åter på Parken för ännu en danskväll. Jag och Lina inledde kvällen på lilla dansgolvet där Svänzons och Voyage stod för musiken. Svänzons är ju alltid Svänzons, ett band som i alla lägen levererat men som märkligt nog haft svårt att locka publik under lång tid. Nu upplever jag dem dock som lite trötta och det låter lite väl mycket källarband om dem, de gav tyvärr inte det bästa av intryck även om jag mer än gärna dansar till dem då de har en skön repertoar och gör väldigt mycket bra.
Voyage levererade förstås i vanlig ordning grymt bra, att de stod på lilla golvet den här kvällen kan jag bara beklaga men det har ju sina fördelar att få jobba uppåt och inte överila sig, och folket vallfärdade tidvis till lilla golvet just för att få dansa till Voyage.
Under Svänzons andra pass klev jag åter in i arrangörsrollen och spenderade tid samspråkandes med goda musikanter. När Voyage sedan åter äntrade scenen så kom jag i tredje dansen, efter två fantastiskt urladdande och svettdrypande superdanser med Amanda, att göra marans stora ny-fynd. Det händer inte längre särskilt ofta men jag gjorde ett riktigt superfynd och i vanlig ordning numera så var det egentligen inte jag som stod för fyndandet då damen i fråga bjöd upp mig. Linda påminde mig om hur en riktigt bra tjej kan följa, jag förflyttade mig tiotalet år bakåt i tiden till mina år med mycket dans i Norr- och Västerbotten, att någon kommer från exempelvis Norsjö är en kvalitetsstämpling i danssammanhang.
Efter min höjdardansstund där på lilla dansgolvet så begav jag mig äntligen in till stora dansgolvet där Blender och Dreams stod för musiken. Det var förstås som vanligt i Gävle inget särskilt bra flyt på golvet, om det beror på publiken eller lokalen ska jag inte låta vara osagt utan jag är övertygad om att det är just kombinationen som gör situationen så illa just i Gävle. Att Leif satt ett tak på "bara" 1100 inlösta personer tackar vi dock för ty därmed var det ändå fullt dansbart hela kvällen igenom.
Döm om min förvåning när jag tillsammans med Cecilia dansade förbi stora scenen och fick syn på en väldigt märklig vinflaska som stod där långt fram på scenkanten mitt emellan banden, en vinflaska Trocadero, en flaska som bara ropade ut mitt namn. Tack Leif för den fina presenten, den smakade ljuvligt och släckte även ett törstigt LEJons sug efter svalkande styrketårar.
Jag fick mig en hel del bra danser till livs den här kvällen och inte minst så fick jag dansa med min storfavorit Emelie O. som gång efter annan tar mig tillbaka till dansbalansen när jag som mest saknar den, utsökt bra.
Slutligen så måste sägas att Blender levererade bäst denna kväll, de är toppbandens toppband. Dreams gjorde även de bra ifrån sig och jag tyckte ljudet var mycket mer behärskat och behagligt att lyssna till nu. Jocke behöver dock se över repertoaren och rensa bort låtar som inte passar honom, Dreams har kommit så långt nu att det inte längre går att ha överseende med sådant som uppenbarligen irriterar många i publiken.