Detta som ursprungligen var tänkt som en helt vanlig Furankväll kom att bli något väldigt annorlunda, ett annat upplägg i en annan lokal, en festkväll och samtidigt tillfället som jag bedömer kommer att kunna klassas som Voyage stora genombrott i Jämtland.
Att det blev dans på Gamla Teatern den här kvällen var resultatet av tre saker; att jag hade bokat ett formidabelt bra band till Furan, att ÖBRK sökte en plats och ett tillfälle för en jubileumsfest, samt att vi i samtal med varandra lät Ulf blomma ut med sina idéer till att förena det ena med det andra och att testa annorlunda grepp.
ÖBRKS's gäster började droppa in redan strax efter 17 och det var ett festklätt sällskap som tog plats för middag vid 18:30-tiden. Jag avvek då för att fixa mat till mig själv och Voyage på Restaurang Lejonsson i Kopparhuset. Väl tillbaka vid 22-snåret så började eftersläppsgästerna att anlända och när Voyage tog scenen i besittning vid 22:45 så fylldes golvet snabbt med dansare.
Det blev en lite kortare men intensiv danskväll, Voyage tog en kvarts paus klockan 12 och bjöd i övrigt på en riktigt imponerande spelning. Jag har nog aldrig fått höra så mycket positiv feedback på ett band som denna kväll, alla var smått lyriska. Ulf som ju har hört och sett mycket genom åren och som verkligen har känslan för vad som har det som krävs, han uttryckte imponerad att detta måste vara det bästa som hänt dansbandssverige på flera år, och jag kan inte annat än att hålla med. Ärligt talat kan jag inte finna någon svaghet i Voyage, det är en uppsättning helt grymma musiker med en av de starkaste kvinnliga solister jag hört i den här branschen, dessutom har de en egen och genuin repertoar som övertygar. Gårdagskvällens höjdpunkter för min del var givetvis sista dansen med min favorit "Not a day goes by" (Liv ger mig gåshud) tillsammans med "All the way", men också Pinks "Try" samt extranumret "U & ur hand" (också av Pink).