Så hade vi nått fram till säsongens sista Furankväll, vintern tackar för sig då sommaren tar över. För oss innebar detta som så många gånger förr att Zlips stod på scenen och vi såg fram emot en kväll som omöjligt kunde bli annat än en kanonkväll på dansgolvet.
Ännu en gång så blev det också en riktig toppenkväll som många efteråt uttryckte sig lyriskt över. Förutom stamgästerna så såg vi glädjande nog att publiken också breddats med en del nya ansikten av såväl äldre som yngre årgångar. Toppenklimat var det på dansgolvet med dansanta människor och samtidigt gott om utrymme. Dock så önskar vi förstås ur arrangörssynvinkel att publiksiffran kunde öka med hundratalet, det skulle behövas för att säkra dansens fortlevnad.
Själv dansade jag gissningsvis tiotalet danser, dvs ungefär en tredjedel av kvällen. Zlips upplevde jag som riktigt bra, de levererar och har åter börjat bli varma i kläderna och samspelta i nuvarande sättning. De bjuder dessutom på bra publikkontakt och glädje på scenen, något som är ack så viktigt. Det där sista lilla saknar jag dock en aning av, det som fulländar upplevelsen, det där som är svårt att sätt fingret på. Det är dock nära och jag ser fram emot nästa chans till en dans till Zlips.
Tack till publik, personal och band för den här säsongen, i höst är vi tillbaka med nya kvällar på Furuparken och då hoppas vi kunna bjuda på en hel del spännande överraskningar och nya tag.