Sommardanspremiär på riktigt, när Aspåsnäset öppnar DÅ är det sommar. Jag blev upplockad hemma klockan 20:15 av Helene som hade M-T med sig, inne i stan blev sedan kvartetten komplett då Lena gjorde oss sällskap. Till Näset kom vi i lagom god tid vid 20:47, perfekt tidspassning fröken Ångström!
Det är sannerligen något särskilt med Aspåsnäset, genom alla år så har jag alltid hållit "Näset" högt som det kanske mest genuina av dansställen. Även i perioder då jag inte alls är danspepp, när jag saknar ork, när jag inte har lust för dans, på Aspåsnäset har jag alltid kul och plötsligt finns även energin i kroppen för några timmar. Precis så var det även den här kvällen då jag dansade samtliga danser inklusive extranummer, undantaget en dans strax före paus då jag smet iväg för att köpa fika.
I fiket noterades för övrigt ett rekordhögt fikapris med ett index på hela 60:- och då ingick ändå inget gofika. Visst, deras stutar är såväl rejäla som goda men det försvarar ändå inte ett sådant högt pris. Det fanns en tid då man mer än gärna köpte fika på Näset för att de hade så rejält OCH billigt fika, så är det inte idag.
Något som gör sommarpremiärer extra spännande är alla nya och framförallt nygamla ansikten som hittar ut, den där publiken som bara dansar på somrarna dyker upp och likaså kan man alltid räkna in ett antal av vinterns nyblivna singlar som efter tider av frånvaro åter söker sig ut på dansgolven.
Blender var förstås i vanlig ordning kanonbra, bästa bandet för mina dansfötters lust. Den här kvällen bjöd de på en nyinrepad härlig 80-talsklassiker, Foreigners "I want to know what love is". Som alltid mycket snyggt arrangerat och med bra tryck, extra plus för Roberts härliga basspel.
När kvällen nådde sitt slut så hade ett skönt sommardansrus tagit plats i min kropp och jag passade på att njuta av känslan nu när den äntligen åter kommit på besök. På vägen hem åkte jag med Egon som skulle inhysas in Danspensionat Jonssons nu klassiska Rum 212.