Dansdagbok 2013-09-13: Östersund, Sandviken

Danskväll: 
2013:55
Dansställe: 
Datum: 
fredag 13 september 2013
Tid: 
21:00-01:00

Efter en veckas sömndrucket och totalt utmattat tillstånd i kölvattnet av föregående helgs arrangörsdebut för Maran så var det ännu en mycket lust- och energilös LEJon som såg helgen an. Sista sommardanskvällen nalkades på Sandviken och givetvis var det en självklar hållpunkt på agendan, men jag kan inte påstå att det spratt i benen eller bubblade inom av danslust. Iväg åkte jag dock, i god tid för att hinna affischera och lägga ut program för Furparkens annalkande höstsäsong.

I sommar har jag ju dansat väldigt lite och inte heller haft någon större lust eller energi när jag väl åkt iväg, men något magiskt är det med att "komma hem" till den arena där min danssjäl en gång formades, till Sommarparadiset Sandviken och Göthe Svensson. Zlips hann nämligen inte spela många takter förrän jag var igång och drivet höll i sig kvällen igenom. Det är något kvalitativt speciellt med att dansa hemma i Jämtland, här är inte alla sönderdansade till en enformigt homogen extremdansnivå, långt ifrån alla här är kursade till dans och de allra bästa är de självlärda "senväxta" dansarna som funnit förmågan genom dansgolvets naturliga och varierade skola. Här finns "kleti och pleti" och det är förbannat bra, det är avslappnat.

Det blev en kväll där jag än en gång anade mitt inre dansoriginal, det som suddats ut av all överexponering och ett alltför intensivt arbetande. Jag inser att jag är fysiskt och mentalt slutkörd och att denna kväll bara bjöd en tillfällig kick, att kroppen i morgon kommer att smärta och påminna om den utmaning jag har framför mig med att återhämta och stärka såväl kropp som själ, men en sådan kick av glädje är en viktig vitamininjektion och något att ändå ta fasta på.

Vilken skön septemberkväll vi fick, det var varmt och skönt och nästan overkligt vackert. Zlips på scenen bjöd en toppenkväll, det märks tydligt att bandet nu andas morgonluft efter 1,5 tunga år av ständiga medlemsbyten och osäkerhet, Zlips är nu sannerligen på väg tillbaka och det med besked.

Tack Göthe, Arlene och Sten för ännu en sommar på Sandviken, Jämtland vore inte sig likt utan denna pärla!