Sedan mer än ett år har jag vid upprepade tillfällen sagt att jag inte varit till Ersboda på väldigt länge och gärna skulle vilja åka dit, tiden har dock rullat på och efter att i höst ha gjort utfästelser om att komma upp den här hösten så var nu vägs ände nådd, det var dags. På torsdag kväll lämnade jag Östersund och den annalkande stormen Ivar bakom mig och rullade mot Umeå. Bilen kastades fram och tillbaka på vägen av stormbyarna och jag övervägde en stund att vända om, men allteftersom färden österut fortgick så minskade stormstyrkan och i Selsviken fattade jag beslut om att fortsätta, klockan 23:30 anlände jag danspensionat Risvall och inkvarterades, den natten sov jag likt sovandes på luft 
.
Efter en fredag med såväl arbete som shopping var det så dags för nypremiär på Ersboda Folkets Hus. Jag trodde att det var närmre 3 år sedan sist, men efter att ha konsulterat dansdagböckerna visade det sig att jag senast besökte Ersboda för inte mindre än 4,5 år sedan, i maj 2009, oj vad tiden går. Att återkomma just denna kväll veckan före jul kändes dock helt rätt då flera av mina ändock endast sex tidigare besök på Ersboda varit på hemfärd från Luleå inför jul.
Jag hämtade upp Cecilia vid Universum på väg till dansen, hon hade varit på sittning men prioriterade en tidig sorti därifrån till förmån för Ersboda, Expanders och mig, utan inbördes rangordning. Vi anlände 20:50 och hann lagom komma in på plats till första dans. Jag skall här notera en detalj avseende entrépris, i dörren betalade man 160:- men det tillkom 20:- i garderobsavgift och då det innebär ett faktiskt pris på 180:- så skriver jag det, som jag gjort på senare tid för att enklare kunna jämföra.
Det blev en härlig danskväll på det fina dansgolvet i Ersboda Folkets Hus, en mycket trevlig lokal i fint skick med bra golv, lagom hög scen, skaplig ventilation och trivsam miljö. Lite sämre vallat än vanligt var det dock, brukar ju annars vad jag minns vara magiskt glatt här. Expanders är ju inte mitt favoritband dansmässigt, musikaliskt absolut men inte dansmässigt. Att hitta danskänslan är således svårt till dem, men det gick skapligt måste jag säga. För mig innebar kvällen en kväll i princip helt utan egen uppbjudning, den KFIB-publik som huvudsakligen äger Ersbodafredagarna visar liten och ingen respekt för skyltarna och det ger en icke-fungerande kultur för rättvis uppbjudning. Dansa gjorde jag dock nästan hela kvällen, jag tror att jag stod över två danser totalt. Tack vare utsökt danssällskap med bland andra Cecilia, Gabriella, Susanne och Monika (samt några tidigare oprövade och därmed okända kort) garanterade en bra blandning och hög klass. Inte var det någon större trängsel på dansgolvet men väldigt stökigt, yviga buggare, wobblare och parkerare i en salig blandning plus en permobil innebar en del utmaningar, kontrast mot i lördags. En särskilt rolig bonus denna kväll var återseendet av högstadieklasskompisen Anna C. som jag inte träffat sedan 1990, cirka 23 år, overkligt vad tiden går. Tack för danserna Anna!
I paus inhandlades fika i fiket, samma innehåll som senast jag var här med tekaka, biskvi och Trocadero. Till skillnad mot senast så var dock biskvin inte av det gigantiska snittet utan snarare ytterst ordinär till formatet, råkade dessutom av misstag (pga av brist på märkning) ta en citronbiskvi och det är inte någon personlig favorit. Trocaderon var Spendrups i 33cl aluminiumburk. Om priserna kan jag tycka att de är för höga, totalt sett, för vad man får. Det är svårt att anmärka specifikt men helheten blir lite för mycket, särskilt då klassen inte kan sägas vara mer än medelmåttig (för små gobitar och för små mackor).