Min första säsong som arrangör på Furuparken och jag tvingades bryta en mångårig tradition genom att avstå Trettondagsafton, då denna helgdagsafton det här året inföll på en söndag då det ju av än mer väletablerad tradition alltid innebär bingo på "Furan". Helt olyckligt föll sig dock inte detta då Perikles gärna ville komma och spela fredag den 3:e, vilket alltså fick bli en ack så bra ersättning.
Jag, Lina och Martin åkte från Selsålandet samma morgon och var på plats vid 11-tiden. Dagen kom sedan helt och fullt att tillbringas på Furan, något som kändes avslappnad skönt och i vanlig ordning gick tiden ändock rätt fort.
När väl kvällen var inne så kände vi redan innan klockan var 21 slagen att detta skulle bli en bra kväll. Allt inleddes dramatiskt med att brandlarmet drog igång i samma stund som Perikles startade rökmaskinen. Jag satte fart på ventilationen och tystade snabbt larmet, varpå trycket på dansgolvet snabbt tilltog. Noteras bör är att varken undertecknad eller någon i publiken tycktes ens tänka tanken på att utrymma lokalerna, något som jag ser som ett sundhetstecken.
Det blev en het och fartfylld kväll, på flera sätt. Perikles levererade en riktigt jäkla bra föreställning och utifrån alla de lyriska ord jag fick ta del av från publiken så var jag inte ensam om den bedömningen. Extra hett blev det då ventilationen till viss del pajade under kvällen, endast en fläkt fungerade och det gick överhuvudtaget inte att köra på kalluftsläget. Inget annat gick att göra än att öppna dörrar, folk var extremt svettiga men tycktes trivas ändå.
Efter en i vissa delar lite svag höst på Furan så var det riktigt kul att den här kvällen blev så välbesökt och kul. I personalstyrkan upplevde vi tidvis ett högt arbetstryck, men det var något som snarare peppade alla än upplevdes som besvärande, vi jobbade som ett riktigt väldrillat team och det var en härlig upplevelse.
Jag vill tacka publiken för en fantastisk kväll, det gör vi om!