Söndagen hos Malin bjöd en lugn dag, lång sovmorgon, lyxig frukost, liten välgörande promenad i solen, kakor, varefter det var hög tid att göra oss i ordning inför kvällens dans. Vi rullade mot Gävle vid 15:30-tiden, planen hade varit att möta upp vänner för gemensam middag men dessa planer ändrades så vi valde att äta för oss själva, Emelie, Malin och undertecknad. Valet av restaurang blev en flopp, men vi blev ändock mätta. Till Parken anlände vi 17:30, enligt plan, och kunde i lugn och ro komma in och infinna oss på dansgolvet till första dans.
Söndagen har ju tidigare varit den bästa kvällen på Parkenmaran, tack vare en mindre publik. Den tillvaron är dock nu ett minne blott, med över 900 personer på ett och samma dansgolv så är söndagen lika stökig som fredagen och lördagen. Jag fick en bra kväll med intensiva, bra, trevliga och roliga danser. Kvällens inledning tillsammans med Therese bjöd lite av en upprättelsekänsla, jag gick all-in med fullt fokus och full energiinsats, vilket gav firefox-känslan åter. Min dåliga fysiska form gav sig dock omedelbart till känna och efter de tre inledningsdanserna så var pulsen hög, svetten lackande, och andningen var ansträngd. Det gav dock en glimt av mitt rätta dans-jag, vilket var uppmuntrande. Riktigt så tufft blev det inte igen, men däremot höll jag fanan ganska högt kvällen igenom, helt klart nöjd, för att vara Gävle vill säga.
Expanders och Sannex levererade som vanligt, båda bra på sitt sätt men inte riktigt min bästa dansmusik om vi ser till helheten.
Vad gäller arrangemanget som sådant så kan man inte göra annat än att lyfta på hatten och gratulera Leif till ännu en väl genomförd mara. Som arrangörer tänker vi i många delar lika, men i lika många delar olika. Olikheterna är dock något positivt som gör arrangemangen olika, vilket vi behöver i den här branschen.
Vid kvällens slut så rullade jag norrut mot Sundsvall med Sofia och Mattias i sällskap. Att köra hela vägen till Östersund kändes oöverstigligt, varför det var tacksamt att få landa och sova några timmar hos Amanda. På måndagen, min 40-årsdag, fullföljde jag hemfärden till Östersund.