Vårforums andra dag, fredagen, den mest galna dagen hittills med inga mindre än Lasse Stefanz i startfältet. Jag har hört LS en gång tidigare och den upplevelsen föranledde ett löfte om att aldrig utsätta mig för dem igen. Nu när de ingick i Forumets program valde jag dock att ge dem en andra chans, ett beslut som gärna hade fått vara ogjort.
Jag inledde kvällen med att stanna i bakgrunden, vid ingången, bakom det egentliga dansgolvet. Från den horisonten tog jag del av det spektakel som nog sin början. Vad som här utspelade sig var det utan tvekan i särklass sämsta jag någonsin sett och hört från en scen, ett fenomen som uppenbarligen lockar stora skaror törstiga människor men som egentligen ingen riktigt tycks begripa storheten i. Att finna ord till att beskriva Lasse Stefanz är inte lätt, de räcker liksom inte till. När dessa stofiler tar scenen i besittning sprider sig en makaber smärja i lokalen, det är så in i helvete dåligt och inget som borde anses värdigt homo sapiens sapiens (den förnuftiga moderna människan).
Jag kände spontant att jag bara ville fly och jag hade inga tankar på att bege mig in på dansgolvet, in i det brölande oväsendet och stöket. Dock kom Karin och bjöd upp, samt tillhandahöll hörselproppar, varför jag gick med på att dansa en dans med henne. Något nöje var det tyvärr inte att tvinga runt sig i kaoset till denna makabra musik, varför jag snabbt drog mig undan på nytt. Jag valde att se det hela positivt och kände mig tacksam för att med gott samvete kunna göra tidig kväll och ladda för lördagen. Innan jag slöt ögonen skrev jag en kort status på Facebook där jag kort konstaterade faktum avseende LS, något som trampade vissa ömma tår.
Att i faktiska ordalag officiellt konstatera vad såväl en ansenlig del av publiken som de flesta i branschen tycks anse om LS, verkar av någon anledning vara lite kontroversiellt och känsligt i vissa kretsar, lite som kejsarens nya kläder att det uppenbara ej får sägas.
Samtidigt fick jag mycket bifall för mitt inlägg, av vilka vissa inte bara uttrycker sitt ogillande utan även menar att LS borde försvinna och ge andra mer utrymme. Jag kan förstå den tanken om att den oskäliga fokuseringen på LS gör att andra band och andra delar av branschen blir förlorare, men samtidigt har jag svårt att direkt lägga någon värdering i det hela då det ju uppenbarligen finns en publik som gillar det som LS gör i den grad att det någonstans motiverar deras mediala storhet. En "hönan eller ägget"-situation råder dock, LS är mediala genom sina såväl folkliga som vulgära och rubrikinspirerande framtoningar, och det som media lyfter fram lockar folk. För många dansgäster är dock LS något stort och för många arrangörer är LS ännu en viktig inkomstkälla då de drar mycket och annorlunda folk som dessutom villigt spenderar pengar, jag kan inte säga att det är fel och moralisera kring det hela.
Vi ska också komma ihåg att vad LS gör live och vad de gör i avseendet inspelad musik är dock olika saker, det är också något som vänder sig till i viss mån olika publik (en stor del av deras köpare är människor som inte går ut på lokal längre men som älskar klassisk dansbandsmusik). Deras plattor (som säkert spelas in av studiomusiker) innehåller inget som faller mig i smaken, men det är en fråga om smak och på plattorna låter det ändock bra (på sitt sätt). Så bra att det förtjänar priser tycker jag är något som kan ifrågasättas och här delar jag åsikten att LS stjäl uppmärksamhet från andra band, men vem är stadd att döma vad som är rätt eller fel smak i avseende musik. Jag kan inte ta på mig en sådan domarroll.
Men om vi återgår till livemusiken, faktum kvarstår att det jag hört förr av LS likväl som det jag hörde denna fredag enligt mina och som jag ser det även enligt varje objektivt musikaliskt öra måste dömas ut som makabert skräp. När vi lyssnar till andra band så analyserar vi kritiskt hur det ser ut, hur tight bandet är, respektive musikers prestation på sitt instrument, variation och struktur på repertoaren, och inte minst ljudet där det finns många aspekter att ta i beaktande. Skulle vi göra samma analys på LS så vore det ingen rolig läsning. Någon sa att det tidvis känns som att de spelar olika låtar och så osammanhängande är det. Bas och trummor talar inte samma språk, gitarrerna mal ylande på likt när jag står med motorsågen på vedbacken, ljudnivåerna är grymt höga och distade och med alla sura toner så är smärtnivån sedan länge passerad. Det är skräp.
Men som sagt, det finns en publik som gladeligen betalar för detta och det är således en bra affär, den dag LS tar ner skylten är det en historisk epok som går i graven och ett hål kommer då att uppstå som knappast något annat band kan fylla. Jag är för ung (!!!) för att ha upplevt dem innan den stora hysterin, det hade varit intressant att kunna förflytta sig till slutet av 80-talet och få reflektera över LS då och nu. De är ett fenomen och vi tycks alla ha lika svårt att förstå oss på detta fenomen.
Själv kommer jag att med bestämdhet undvika att någonsin mer bevista en spelning med LS, så enkelt är det för mig att slippa skiten. Jag har sagt det en gång tidigare och stått fast vid det fram tills igår då jag pga närvaro vid Vemdalsforum ändock inte kunde låta bli att göra en kort visit, den stunden befäste dock min tidigare hållning och jag ska inte göra om detta misstag igen.
Pia Pihlgrens stod på scenen även denna kväll och vid sidan av LS så upplevdes de faktiskt som en befrielse, men givetvis var deras insats lika bristfällig som på torsdagen även om de relativt sett levererade så mycket bättre än sina scenkumpaner.