Marakväll nummer två var här och även om dagen, efter en alltför kort natt, blev intensiv så hade vi ett helt annat läge inför kvällen än vi hade på fredagen, ett helt annat lugn. Med Lars och Jerry i entrén kunde jag lugnt se på när gästerna vällde in och överallt i lokalerna kunde jag känna en kontroll, personal som var på plats med nödvändig kunskap och med alla förberedelser avklarade. Linas fantastiska buffé stod uppdukat i nedre serveringen och jag tog mig tid till att göra några gäster sällskap för middag. Det var en obeskrivligt skön upplevelse, jag fick för en stund prova på känslan av att vara gäst vid vårt arrangemang och jag upplevde för första, men inte sista, gången den här kvällen en stor stolthet över vad vi alla tillsammans och var och en enskilt i vår personal gör för att Maran skall bli det allra bästa som den kan vara.
Allt snurrade på och vi levererade verkligen en riktigt bra Mara. Jag hoppas och tror att Folkets Park, detta Folkets hus, också kände stolthet och uppskattade detta vårt grepp att väcka huset ur sin slummer. Vi vill göra en Mara som i varje detalj representerar våra värderingar; inget trams med oväsentligheter men däremot stor omsorg i alla små detaljer som gör skillnad, dessutom i sann familjär anda där personal och gäster alla känner sig välkomna och uppskattade.
Strax efter klockan 04 kunde vi vinka av den sista gästen och påbörja det hårda efterarbetet. Hela söndagen åtgick till att städa och packa ihop allting, jag och Lars stannade sedan till måndagen som även den snabbt passerade medan vi lämnade tillbaka prylar, körde bort pant, packade allt övrigt i bilen, innan vi slutligen åter kunde låsa portarna till Parken och rulla hemåt. Mycket efterarbete återstod då men först väntade några dagar av total genomklappning, total däckning.