Nostalgi i kubik, så skulle jag på bästa sätt kunna sammanfatta lördagskvällen på anrika Stromboli i Övsjöbyn. Förra året missade jag denna begivenhet men det här året kunde inget hålla mig borta. Jag åkte själv från Selsålandet, hade haft en intensiv dag så jag låg lite efter schemat men jag lät mig inte stressas utan tiden fick gå och jag tänkte att jag anländer i sinom tid. Klockan hann passera 22 innan jag var på plats, men då var det i alla fall full fart på golvet, folkigt och dessutom bjöd sommaren en riktigt skön kväll.
Nytt för detta år var "Barhänget Vulkanen", dvs en separat fålla inne på området där alkohol serverades. Det innebar att serveringen inomhus endast tillhandahöll fika och alkoholfria alternativ medan mat och alkohol serverades ute. Jag gillar som bekant inte alls detta upplägg där man separerar människor som dricker öl från dem som dricker Trocadero, enligt mitt sätt att se det så skapar det en märklig uppdelning som snarare ökar stökigheten än minskar den, helt stick i stäv med alkohollagens intentioner. Dock vet jag att alkoholhandläggare och polis har ngn idiotisk förkärlek för denna uppdelning av människor så jag är inte förvånad över upplägget som dock saknar stöd i såväl lag som vetenskap. Anyway, barhänget fick aldrig ngt besök av undertecknad denna kväll.
Dans på Stromboli, det är verkligen dans på riktigt och danskultur när den är som bäst. Här fanns alla sorters människor, från när och fjärran, och alla hade sin plats på dansgolvet. För mig är det nostalgi i kubik; nostalgi för stället som sådant där jag dansade under mina första dansår, nostalgi kring stämningen och arrangemanget med alla dessa karaktärer av människor blandade som dansar till ett band som också har en bredd, samt sist men inte minst nostalgi i att få dansa med personer som jag genom åren dansat mycket med men som nu alltför sällan ges chansen att dansa med.
I paus inhandlades fika i serveringen och de hade verkligen snäppt upp nivån från tidigare år. Undantaget stutarnas storlek, som i mina ögon var väl så snålt tilltagen, så ger jag högsta betyg på utbudet såväl till kvalitet som till kvantitet. Logistiken kan man jobba lite på för att bli mer effektiva, men nu var inte trycket så hårt så det fungerade ändå. Morotskakan var ljuuuuvlig och tunnbrödet klockrent bra, tummen upp.
Efter en fulländad första timme av andra halvlek då jag dansade oavbrutet med idel bra/trevliga/roliga danspartners så tog sig Annica tid att lämna serveringen för att dansa sista halvtimmen med mig, verkligen superkul och nostalgimätaren slog i topp. Martinez måste jag säga levererade outstanding, ett klockrent band för dylika tillfällen och ett band vi borde se mycket mer av. De är lite för tillrättalagda för min smak men de har nog aldrig känts så fräscha som idag och de funkar för alla, därav att de verkligen passade utmärkt just denna afton.
Jag rullade så hemåt i natten, jag och SEM600, så nöjd med kvällen som bjudit dans när den är som bäst.