Lördagen tillbringades i sällskap av paret Wibron, en lugn dag med promenader, samtal och god mat. Ett stort tack för som vanligt fantastiskt värdskap, ni är toppen!
Lördagskvällen i Sandviken tog vid där fredagen slutat, konceptet kändes igen och i en lika stor och ödslig lokal som kvällen innan stod nu nya band på scenen, åtminstone delvis. Voyage hade nu verkligen blivit Voyage, eller åtminstone någon form av. Med nya medlemmar och nygamla vikarierande så var det sannerligen ett nytt Voyage vi fick höra, positivt skulle jag säga men precis som på fredagen var det svårt för dem att nå ut. Likaså var det för Perikles, bandet som brukar höras nådde denna kväll inte heller ända fram, liksom för övriga band denna helg. Först spelade Voyage ett set om 45 minuter, sedan Perikles, sedan Voyage igen följt av Perikles, och sedan Voyage....och då började tålamodet tryta. Ingen information om spelupplägg hade meddelats och alla, ja sannerligen alla, väntade nu på Boogart. Besked kom då, strax efter klockan 22, om att Boogart skulle riva av hela sin föreställning i ett set mot slutet av kvällen. Därmed valde vi att ta en rejäl vila på avbytarbänk och den kväll som ännu inte riktigt tänt till falnade än mer, för en stund.
Men så, som i en dröm...
Klockan 23.30 på lördagskvällen intog Boogart scenen på Göransson Arena och plötsligt fanns bara lycka inom. Plötsligt fanns också allt det som saknats tidigare under helgen, ljud, ljus, tryck och karisma. Det är länge sedan jag frossade i dans efter dans, länge sedan jag kände mig 100% i dansen, länge sedan jag bara ville dansa och aldrig sluta, explodera i firefox, och nu fanns plötsligt allt där igen. Boogart, bästa bandet någonsin, levererade från första stund, det finns inte ord som kan beskriva detta. Anna, Peter, Niklas, ni väckte min slumrade danssjäl till liv igen, så självklart, som om ingen tid passerat sedan sist. Tack!!
Jag dansade oavbrutet under den tid Boogart spelade, och vilka danser. Tack särskilt till Lina och Helene för makalösa stunder på golvet, makalöst.
Vi var många som gladdes över att än en gång få se och höra Boogart, likväl som där fanns många som aldrig förr hört dem och som uttryckte sitt starka gillande. Här var det kvalitet och karisma rakt igenom, precis det som alltför ofta saknas bland de band som idag rullar på vägarna. Varför finns det inte mer av detta??
En helg i Gävle och Sandviken är så till ända, många är intrycken men 2,5 timmar av rent overklig magi överskuggar allt annat. Det var med blandade känslor som vi lämnade Sandviken. Vi fick uppleva något magiskt, som i en dröm, men vi lämnar också bakom oss ett arrangemangsmässigt fiasko med besökssiffror långt under vad som hade krävts för att det hela skulle ha gått runt och än mer avlägset var att alla skulle ha fått lön för mödan. Som själv varandes arrangör smärtar sådan realitet enormt, som bransch har vi inte råd med sådana floppar.