På hemväg från Gussjönoret, med husvagn och bilen full av prylar, mellanlandade jag i Långsele för finalkväll på Hanssons Loge. Vi hade under dagen rivit tältet på Gussjönoret och det arbetet krävde såväl sin tid som sin kraft, således var det utan någon stor marginal som ett ganska trött LEJon anlände till Långsele.
Raskt gjorde jag mig dock redo för dans och det blev en såväl trivsam som skapligt välbesökt kväll. Såväl Kindbergs som Mannerz levererade bra, det här blev för övrigt min sista kväll med Kindbergs, ett band som vi kommer att sakna då de under de sista två åren växt enormt och tagit ny mark.
Jag har ofta talat om dansens snudd på magiska sidor och dess förunderliga roll i förhållande till kropp och sinnen. "Det dansonoma nervsystemet" brukar jag benämna den komplexa förmågan att i dansen ha sådan fullständig kontroll, utan att blanda in medvetandet. När jag dansade som mest fungerade allt detta hela tiden, och jag behövde aldrig tänka på det. Nu när jag dansar mer sällan märker jag hur det autonoma ständigt spelar mig spratt, det finns där men inte riktigt hela vägen och jag måste blanda in medvetandet för att kunna parera i olika situationer. Ett sådant exempel stötte jag på denna kväll, där jag blev medveten om att det dansonoma nervsystemet jobbar med "sjökort", dvs någon form av kartor över dansgolven som etsat sig in i det omedvetna. Jag har genom åren dansat otaliga gånger på Hanssons Loge så det golvet är väl inpräntat. Sedan Peter tog över har han dock gjort några smärre ändringar och de ändringarna har jag tydligen svårt att få in på mitt sjökort, det gamla ligger kvar. Två så små detaljer som två mindre halvrunda bord som Peter ställt vid de korta väggarna där den gamla logen möter den nya, ja dessa två kommer ständigt i min väg för de tycks inte finnas på min karta. Jag är ju känd för att "slicka väggarna" och utnyttjar gärna varje liten yta i ytterkant, således rundar jag återkommande väggen och bang så dansar jag in i bordet som inte fanns förut. De har ju stått där i tre år nu men tycks vara omöjligt att få in. Tänk så märkligt vi fungerar. 
Bra arrangerat på en av de finaste logarna, tack Peter och Karin för den här sommaren!!