Dansgalan i Nälden har blivit en självklar hållpunkt på dansåret. Själv har jag inte dansat på galan de senaste åren då energin inte funnits där, istället har jag brukat passera och gjort reklam på det ena eller andra sättet. Den här gången avsåg jag dock att dansa, vilket passade ypperligt då Gustav och Emma bjöd in till middag och husesyn i nya huset i Ås som uppvärmning inför dansen.
Vi anlände till Nälden strax efter kl 21, Erika åkte med mig. Min dansenergi visade sig vara ytterst begränsad och jag höll mig ganska lugn kvällen igenom, dansade i den mån jag orkade. Vid 23:30 samlades vi för fika, blev dock lite halvsocialt då det var ont om bord i caféet så vi fick hänga på läktaren även då.
Mitt måttliga dansande gjorde att jag observerade banden ömsom från dansgolvet och ömsom från läktarplats. Det samlade intrycket var dock detsamma oavsett perspektiv; egentligen var det bara ett dansband som levererade ok dansmusik denna afton. Varken Barbados eller Mickeys kan ens med väldigt generösa ögon ges godkänt för sina insatser, Mickeys får ett pinnhål högre betyg då jag åtminstone tror att de vill spela för en dansande publik medan Barbados bjöd ren smörja rakt igenom. Tack och lov fanns Jannez där och visade var skåpet skall stå, tryggheten i en skakig omvärld. 
Arrangemanget som sådant väl genomfört i vanlig ordning, undantaget de undermåliga omsorgerna om dansgolvet som var alldeles för trögt. Här har arrangörerna fortfarande en viktigt punkt att ta tag i.