Jag hade planerat att dansa båda kvällarna på Dansyran men när fredagen väl kom fanns ingen energi och därmed ingen lust till dans, istället ställde jag om fokus till att dansa en kväll och då på lördagen. Jag var på plats i tid och fick en riktigt härlig danskväll med så bra danser inklusive flera önskade första-gången-danser som levde upp till de höga förväntningar jag haft och som utgjort avskräckande skäl att inte bjuda upp.
Blender levererade givetvis på sin vanliga höga nivå och då faller de ju mig väldigt väl i smaken. Mickeys å andra sidan blev, som flera personer antydde, en rent pinsam kontrast till Blenders toppklass. Varje övergång från Blender till Mickeys underströk den klassmässiga skillnaden och tyvärr kom kvällen bara att bekräfta den bild jag haft av hur Mickeys levererar och hur publiken ser på dem. De flesta låtar levererar Mickeys i arrangemang som kombinerar syntetiska ljud med Super Mario-karaktär med ett Lili & Sussie-sound, det är inte bara enformigt utan känns också såväl amatörmässigt som gravt förlegat.
Folkets Hus övertygade inte direkt i leveransförmåga, den gamla OSD-känslan fanns kvar och känslan av arrangemangskvalitet och service lyste även nu med sin frånvaro.