Att bugga eller att buggas, det är frågan!
Detta kom att bli en väldigt annorlunda dag och danskväll. Jag vaknade upp i Hög efter en ordentlig sovmorgon och hade egentligen inga andra punkter på agendan än kvällens dans och förberedelser inför densamma, dessa inkluderade dock en del extravaganser. Redan klockan 14 hade jag lovat infinna mig vid Rahms Loge för att träffa Lina och hennes team från Eyeworks, de visade sig dock vara lite försenade men det passade mig bra för då fick jag tid att på filt i skuggan av bilen i det varma och soliga vädret skriva dansdagbok från föregående afton.
Vid 15-tiden hade såväl Zlips som TV-team anlänt och vi filmade och pratade och höll igång i ett par timmar, sen var det dags för mig att via en middagstur in till Hudik bege mig tillbaka till boendet i Hög för en dusch och nödvändig omladdning inför kvällen. Jag återkom till Rahms Loge i god tid denna kväll, vilket var tur ty filmteamet ville vara med och följa min entré in på dansbanan inkluderande att hälsa på vänner och bekanta som anlänt.
Det kanske mest udda denna danskväll blev således att jag var "buggad" och dansade med mygga (mikrofon) hela kvällen, den var förvisso inte på hela tiden men den väckte en hel del nyfikenhet som jag på bästa sätt fick försöka bemöta och avdramatisera (jag tror tyvärr inte att de fick med den helt fantastiska dansanekdot/dansfräckis som Moa serverade på verbalt silverfat under en av våra danser). Vid några tillfällen under kvällens gång lånade filmteamet mig för en stund och ställde lite frågor om publik och band och stämning och så vidare. En del frågor som uppenbart syftade till att locka fram snaskiga oneliners duckade jag snyggt för, förhoppningsvis blev det inga allvarliga sådana som slapp igenom men det är svårt att säga vad de kan tänkas ställa till genom lite kreativ klippning.
:O
Danskvällen var hur som helst ljum, ljuvlig och i stor grad fantastiskt dansant. Precis som kvällen innan märkte jag tydligt hur pass "främmande" jag är i dessa trakter och det bjöds därför på många "prova-på-tillfällen", likväl som ett antal "visst har vi dansat EN gång tidigare"-upplevelser. Publiken var inte så stor till numerären, dryga tvåhundra, men det var en dansant, trevlig och mycket blandad skara som ändock svettades ymnigt tillsammans därinne på det danslogetypiska dansgolvet. Bortsett från avbrotten för intervjusessioner så dansade jag hela tiden, det var helt klart överskott på tjejer så man fick lov att ligga i, vilket jag ju sällan klagar över.
Från scenen var det ju denna kväll Zlips som skulle stå för dansmusiken, ett band som inte spelat här sedan nystarten för två år sedan men som bevisligen bevistat denna loge i bandets tidiga ungdom. På ett dansprogram vid ingången från 1988 kunde man utläsa att på dagen samma datum det året, sjunde juli, så spelade här just inga mindre än Zlips orkester, tjugotvå år sedan. Det var då och nu skriver vi år 2010. Zlips var i riktigt fin form den här kvällen, de har verkligen återfunnit sin toppnivå som jag saknat litegrann i vinter. Det känns fräscht, genuint och väl sammanhållet, och det låter fantastiskt bra. De imponerade denna afton med ett nytt extranummersmedley, jag säger bara; Full fart framåt, MARSCH!!
I paus nöjde jag mig med medtagen macka och Trocadero, hungern och vätskebristen var akut så jag övervägde inte för en sekund att ställa mig i någon kö. Efter en stund observerade jag Tinas Amazon på parkeringen och förvånades ty jag hade inte sett henne inne på dansgolvet. Det visade sig att hon och fler därtill just kommit hem från Öland och inte riktigt hunnit fram i tid men nu hade flera av dem anlänt till Rahms. Kanske är det faktiskt såsom Sven (Jo) uttryckte det, att från Öland komma hem för lite riktig dans i Hälsingland. 
Efter en mycket rolig men udda danskväll begav jag mig så av hemåt med destination Selsålandet. Min sena dygnsrytm till trots så kände jag efter vägen att jag inte hade piggheten att köra ända hem i ett svep, varför jag stannade och sov en timme strax nedanför Bispgården. Vid femsnåret hade jag dock nått de djupa skogarna och kunde till ackompanjemang av fågelsång genom vädringsfönstret åter falla in i sömnens underbara värld, fulländat nöjd efter två härliga kvällar på dansgolv i ljuvliga Hälsingland.