För femtonde året i rad gästade Perikles denna kväll vackra Furuviken i Hällesjö, och det blev verkligen en härligt fin danskväll. Solen strålade från en nästintill helt klar himmel och temperaturen var behärskat lagom, kring och några grader under de tjugo gjorde vädret optimalt för dans. Jag körde själv från Selsålandet, jag hade under dagen haft många funderingar på huruvida jag överhuvudtaget skulle åka och dansa för jag kände mig trött och hängig och halsen smärtade påtagligt, men hur kan man stå emot Perikles på Furuviken, det går ju bara inte.
Det blev en egentligen lagom folkig afton, men likväl en mycket stökig sådan. Sällan har jag upplevt något liknande, detta trots att det egentligen fanns ganska gott om utrymme på golvet. Attackerna kom slag i slag från alla de håll och jag kände hur min egen dans blev alltmer avvaktande, alltmer passivt skyddande, allt tråkigare. Jag hade ändock en kul kväll, en kväll som bjöd på såväl kära dansåterseenden som mysiga dansstunder, och även ett och annat botaniserande bland tidigare oprövade kort. Perikles var sig lika som vanligt, inte så överraskande, men det är hur som helst alltid speciellt att dansa till Perikles och några nya nummer fanns faktiskt på agendan.
I paus gjorde jag Vanja och Marlene sällskap för fika, jag hade köpt macka i fiket som sköljdes ner med Trocadero. Efter dansens slut bar det raskt av hemåt, kvällen hade varit mycket trevlig men min trötta kropp längtade ändock hem till den sköna sängen och kuddens sällskap på färden in i drömmarnas land.