Fyra danssugna jämtar lämnade Östersund och Lillänge vid 16:10 på torsdagseftermiddagen med målet inställt på Kovland och Ånäsparken, men först avsåg vi gästa Birsta köpcentrum för lite shopping och dinerande. Sällskapet bestod utöver undertecknad av Isabell, Maria J. och Marie-Therese, vi åkte SEM600 men jag fick avnjuta lyxen att ändock vara slö passagerare då Isabell tagit förarsätet i besittning för denna resa. Efter framgångsrika shoppingbestyr och middag på IKEA nådde vi Ånäsparken vid 19:40, dvs i lagom god tid för att vi i lugn och ro skulle hinna byta om och fixa till oss inför kvällen.
Det blev givetvis en folkrik kväll, alla tycktes vara på plats när hemmabandet åter infunnit sig för att plussa på sitt tidigare publikrekord för säsongen. Jämfört med föregående vecka så blev det ganska trångt och småstökigt, men med tanke på publikmängden flöt det ändock på riktigt bra. Värmen var som alltid plågsamt hög inne i danslokalen, varför jag mestadels dansade ute på verandan. Som alltid när det är så mycket folk i Kovland så var det i stort sett en omöjlighet att göra några medvetna uppbjudningar, man fick förlita sig till vad slumpen bjöd på. Jag dansade kvällens samtliga danser förutom extranumren och även om det var obegripligt många som jag hade hoppats på att få dansa med som jag aldrig hann med så fick jag mig ändock så mycket fantastisk dansglädje till livs, jag kan bara minnas idel utsökta danser. Ånäsparken fortsätter att borga för högsta danskvalitet, publiken kan vara större eller mindre men här är alltid gott om härligt dansfolk.
Shake gjorde givetvis det de alltid gör, nämligen levererar utsökt dansmusik. Det enda jag skulle kunna önska är en lite större publikkontakt från samtliga i bandet. Peppe har alltid varit den som stått för den mest otvungna publikkontakten och den positionen har han fortfarande, dock tycker jag att han får sjunga på tok för lite solo numera. Visst, jag älskar ju också att höra Peter sjunga men Peppes och Christines röster är ändock de som i första hand personifierar varumärket Shake.
I paus blev det ett gigantiskt knytkalasfika bakom Thomas Anderssons bil, mackor och kladdkaka och chokladkaka och kanelbullar och morotskaka och negerbollar och Trocadero och...eh...ja nånstans tappade jag greppet, magen fick sannerligen en hel del godsaker att ta hand om. Lärdomen från detta knytkalas var att jag borde investera i hopfällbara stolar att utrusta SEM600 med, bordsfika är nämligen inte särskilt kompatibelt med filtfika (fast jag föredrar ändock det senare för det är mysigare).
Efter danskvällens slut var det jag som rattade dansfarkosten hemåt i natten, Isabell var bisittare och höll mig vakensällskap hela vägen hem.