Dansmara i Ö-vik, än en gång, kan ju vara alldeles formidabelt underbart eller så känns det bara överväldigande jobbigt. Den här kvällen hade inslag av båda sidor, men för att ta allt i rätt ordning så börjar vi den summariska resan i Östersund vid 12:30-tiden då jag i sällskap med Isabell och Timmy rullade ut ur staden med siktet inställt på Örnsköldsvik och vackert belägna Gullviks camping och havsbad som än en gång skulle bli vårt hem för ett par dagar. Marie-Therese skulle också göra oss sällskap men hon körde egen bil då hon också skulle lämna barnen efter vägen. Efter att ha tagit ett par stopp på vägen och bland annat handlat mat i Sollefteå så anlände vi till Gullvik strax efter klockan 16, middag lagades och vi gjorde oss i ordning för kvällen. Tyvärr fördröjdes vår avfärd en aning mer än planerat och vi ankom till Parken först strax före klockan 19, då var kön lång och det tog oss dryga 40 minuter innan vi äntligen kom in. Ö-viksparken skall skämmas för detta vedervärdiga bemötande, att endast ha en kassa öppen räcker givetvis inte och de borde de ha lärt sig vid det här laget. Nytt var tydligen att man kunde köpa biljetter i förväg, något som man inte kunnat göra tidigare och således var jag helt ovetandes om detta. Till nästa gång skall det alternativet övervägas, förutsatt att det inte kostar mer att köpa förköp. Hur som helst så måste Parken ta sitt ansvar, det är som sagt en stor skam att sådana köer uppstår.
På scenen bjöds en spännande och varierad laguppställning denna afton, medan Blender stod för det trygga balanserade centrumet så gav både Highlights och Expanders virvlande utsvävningar som gjorde helheten till något formidabelt bra. Jag uppskattar att nu ha fått höra Highlights vid flera tillfällen på kort tid och jag är ytterligare stärkt i övertygelsen om att Highlights är ett band att målmedvetet satsa på att få ordentligt etablerat även i landets nordliga regioner. Expanders upplevde jag precis som tidigare i sommar såsom varandes väl så ösiga i repertoaren med en hel del väldigt snabba låtar utan för mig tilltalande danskänsla. Därför landar Expanders betyg på fyra kapsyler medan Blender och Highlights båda kammar hem full betygspott.
Min kväll präglades av en underliggande trötthet blandat med en ständigt gnagande känsla av att inte räcka till. Jag fick en hel del bra danser varav vissa var riktigt kära återseenden, men jag hade inte riktigt energin till fulländad dansnjutning. En insikt kring mina egna prioriteringar vid dansmaror är att jag absolut inte prioriterar kvantitet i form av att hinna dansa med så många olika tjejer som möjligt. För mig är det viktigare att kunna nå maximal närvaro med dem jag faktiskt hinner dansa med och det kan ibland kräva ett flertal danser med samma partner, inte något regelmässigt eller förväntat flertal utan det som känns rätt med var och en, ibland innebär det en dans och ibland blir det fem eller tio. En annan relaterad reflektion jag gör är att jag ibland, medvetet eller omedvetet, undviker att bjuda upp mina allra främsta favorittjejer bland sällandansarna. Detta kan exempelvis hända när jag själv inte är 100% på topp och alltså inte tycker mig kunna göra dem rättvisa, eller när det känns som att jag ändå inte kan få tillfälle till mer än någon enstaka dans och därför inte har chans till att verkligen få de danser som krävs för att nå den optimala samhörigheten och danskänslan. Nya tankar, nya reflektioner, sådant jag lär komma att fundera mer över.
Nytt för den här maran var att fiket nu intagit pubdelen på Parkens nedre plan, en mycket bra förändring som gett ett rymligt och tyst fik där jag absolut kan tänka mig att slå mig ner för kvällens återhämtning. Vid en snabb inspektion under fredagskvällen noterades dock att det inte skyltats med några priser varför jag (givetvis) bojkottade stället till förmån för en utflykt till Sibylla. Väl på Sibylla mötte Håkan upp mig, Isabell och Marie-Therese, och vi fick en riktigt trivsam stund tillsammans.
Fredagen blev sammanfattningsvis en för min del bra kväll, men absolut inget överväldigande.