Dansdagbok 2010-11-12: Vemdalsskalet, Högfjällshotellet

Efter sovmorgon och en stadig hotellfrukost tillbringades några timmar i gott sällskap med arrangörsvänner, en och annan stark dryck avsmakades och en lätt lullighet infann sig innan det var dags att vid 16-tiden bege sig till Multiarenan för Afterski. Stämningen var där på topp och maskeradutstyrslarna var fantastiskt fantasifulla. Arvingarna levererade en enormt stark föreställning, de är fantastiskt duktiga och rockar hårt. När spelningen var över vid 17-tiden gick jag åter till rummet och gjorde mig redo för kvällen och den arrangörsmiddag som skulle börja klockan 18.

Vi bjöds på en smarrig tvårätters middag och god underhållning, en perfekt start på kvällen. Arvingarna bjöd även här på sig själva till 100% och det med en mer intim och avskalad spelning, särskilt imponerad var jag av stämsången i deras tolkningar av Beach Boys.

När vi väl kom fram till fredagens dans så var jag riktigt danssugen men väsentliga delar av kvällens orkesterutbud kom att bli en stor besvikelse. Bortsett från Arvingarna och Dreams så måste jag villigt erkänna att övriga band för min del lika gärna kunnat stanna hemma. Tack och lov fick Arvingarna en hel timmes speltid och det behövdes vid det laget efter tre obegripligt tråkiga band. Att Dreams fick avsluta kvällen kändes även det som ett klokt upplägg. Jag upplevde Dreams som kompetenta, samspelta och med en fräsch repertoar, ett potentiellt framtida kvalitetsband.

Inledningsvis var det glest i leden på dansgolvet även fast så många arrangörer sökt sig dit från första stund. Golvet var inte alls lika dansglatt som kvällen innan, det kändes inte som att de torkat av golvet efter Afterskiaktiviteterna utan det klibbade från första dans. Undertecknad hade så pass tråkigt under de första bandens speltid att det fick lov att bli ett besök på rummet för lite inmundigande av personliga trimningvaror. Jessica J. gjorde mig sällskap och min toleransnivå hade absolut höjts några snäpp när vi återvände till dansgolvet inför Arvingarnas entré. Fyllan tilltog givetvis och mot slutet av kvällen hade all min danslust runnit ur mig. Förr lär det ha varit dans i flera olika lokaler samtidigt, det tycker jag låter som ett mycket mer attraktivt upplägg istället för att ha så många band på en och samma scen som vart och ett bara får en halvtimmes speltid.