Dansdagbok 2011-01-29: Härnösand, Folkets Park

Efter att för några veckor sedan ha gjort en ny galen genomklappning i dansreseväg och åkt till Härnösand över kvällen för att dansa till Zlips, en kväll som blev helt fantastisk, så kom återfallet givetvis ganska omgående och detta denna afton då Shake skulle bjuda upp till dans. En dubbelshake vankades alltså den här helgen, absolut inte mig emot. Att det skulle bli Härnösand den här kvällen hade faktiskt bestämts redan den där söndagskvällen då Zlips spelade, inkluderande en plan om att inleda kvällen med middag på Hamnkrogen.

Till följd av ett akut behov av en visit till Selsålandet för att se över krångel med vattnet där så valde jag att åka själv den här kvällen, fröken Jonsson hade erbjudit övernattningsplats så då behövde jag ju inte köra hem på natten. Jag ankom till Härnösand vid 18-tiden och efter att ha passerat en dusch och låtit ett glas vin sippra över mina läppar (kvällens första utropstecken) så begav vi oss strax efter klockan 19 till Hamnkrogen där ett blandat gäng dansare mötte upp för middagen. Utsökt god mat slank glatt ner i sällskap med ännu ett glas vin (kvällens andra utropstecken) och den tidigare rätt svultna LEJon kände vid det här laget av viss ostadighet.

I lagom god tid till första dans anlände vi så till Parkaden och jag måste erkänna att den första halvtimmen till timmen så var inte undertecknad riktigt sig lik. Vinet gjorde sig påmint och jag fick vissa "bröllopsfestsdansvibbar", en känsla som jag inte alls gillar. Dans och alkohol hör banne mig inte ihop men samtidigt hade vinet absolut varit gott, särskilt till maten, i sådana lägen får man vara beredd att betala priset. Kvällen inleddes dock tryggt och bedårande i M-T's sällskap, och förhoppningsvis var min ostadighet inget som någon av danstjejerna kände av några märkbara konsekvenser av.

Det blev en lagom folkig tillställning på Parkaden, långt ifrån någon trängsel men det fanns ändock gott om härlig danspublik och golvet var precis som förra gången härligt glatt och inbjudande. Toppdanserna radade upp sig och om jag bortser från min egen instabilitet så var allt bara helt himmelskt. Strax före 22 så fick jag och Em fatt i varandra och under en timmes tid skapade vi så vårt eget paradis där på dansgolvet, fullständigt maxat, 100% närvaro och 100% samvaro, fysiskt och mentalt explosivt, fusionskraften förverkligad, makalöst! Plötsligt så händer det, när man som bäst behöver det men inget förväntar sig, det var länge sen sist men återigen fick jag förundras över denna dansmagi. Tack Em, orden räcker inte till!

I paus köpte jag krämbulle och Trocadero i fiket. Sedan senast hade köhanteringen förbättrats (litegrann) genom dubbla köer, men otyget med att inte ha självplock på läsk kvarstår och sinkar. Likaså fann jag prismärkningen bristfällig, det fanns till exempel flera olika sorters mackor men det framgick inte vad de olika kostade. Fikat inmundigade jag hur som helst i trevligt sällskap med Amanda och pausen passerade raskt.

Shake var givetvis fantastiska även denna kväll, som alla kvällar. På morgonen hade jag på Facebook uttryckt mitt gillande av "End of Camelot", och döm om min förvåning när jag fick den tillägnad mig där strax efter midnatt. Jag tackar Shake för den fina hälsningen och tack även till Elin som gjorde mig utsökt sällskap i den dansen, härlig musik och härlig dans i förening är verkligen det största och bästa för själen.

Inför sista dansen så hände något annorlunda, jag blev nämligen uppbjuden och sedan nobbad. Det var dock inte så farligt som det låter. Klockan var nämligen bara 00:45 och varken jag eller den dam som bjudit upp mig hade räknat med att sista dansen redan skulle annonseras. Eftersom hon hade sin respektive på plats så ursäktade hon sig därför och det hade jag ju full förståelse för, ty att värna och respektera det där speciella med sista dansen är ju något som jag personligen håller mycket högt.

Kvällen avslutades med två extranummer, en snabb och därpå en långsam. Amanda gjorde mig den äran i dessa sista skälvande danser och det blev en riktigt bra avslutning på en fantastisk danskväll. I allt annat än brådska samlade vi ihop oss och begav oss åter till Christel där kvällen avrundades med en videosittning med TopGun (inspirerad av Playing with the boys). Nattfikat var av högsta klass med nybakade scones, mäkta imponerande. En mycket trött LEJon dök så in i drömmarnas värld och sov sedan ut riktigt ordentligt, jag tackar för mat och husrum på ett förträffligt danshotell.