Lördagen tog sin början med väckning vid 09:15, knappt fyra timmar efter att sänglampan släckts. Scandic serverar nämligen inte frukost längre än till klockan tio och vad har man då i realiteten för val annat än att kliva upp, man kan ju inte offra hotellfrukosten om man kostat på sig att bo på hotell. Efter en stadig frukost återvände vi till våra sängar och mot alla odds så somnade vi alla om och sov ytterligare två timmar fram till klockan 13, väldigt skönt. Efter lite funderingar kring plan för dagen ansåg vi att några större utsvävningar knappast var aktuellt så vi nöjde oss med en kort promenad till Coop där vi inhandlade lite lunch/mellanmål som sedermera avnjöts på hotellrummet. Stela och ömma kroppar fick därefter lite omsorg, bland annat i form av massage, tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för oss att göra oss redo för kvällen. Efter att ha plockat upp Helene och Daniel strax efter klockan 17 så begav vi oss till restaurang Il Padrino där vi avnjöt utsökt god grekisk och italiensk mat, kan starkt rekommenderas. Mätta och på alla sätt belåtna ankom vi så till Parken i perfekt tid vid 18:45, laddade och redo att sätta sulorna i parketten.
Denna kväll bjöd det finast tänkbara i musikutbud, Shake och Blender, de i mina ögon och öron allra bästa av alla band, de som mer än några andra kittlar min danslust. I höstas var vi alla oroliga inför vad som skulle hända med Shake, en oro som verkligen visat sig ha varit helt obefogad. Det är så härligt att nu se och höra Larse som sprudlar av liv och lust, han har verkligen klivit fram och tagit befälet i Shake på ett så enkelt och naturligt sätt. Voyage är vid sidan av Blender och Shake en frisk fläkt, en spännande krydda. De har en härlig repertoar som i stor utsträckning faller mig i smaken och i mångt och mycket låter det riktigt bra, men nu stegras också kraven snabbt och de måste verkligen jobba stenhårt och lyhört för att förfina sin produkt och bearbeta sina svagheter. För svagheter finns det, vissa låtar håller inte måttet och det finns framförallt en del brister i sången och i ljudet. Voyage har fått en enorm draghjälp genom bra exponering, absolut välförtjänt, men det är nu under 2011 som avgörandet kommer att stå, flipp eller flopp. Jag håller tummarna för det förstnämnda och kommer att göra vad jag kan för att backa upp den utvecklingen.
En dansmara i Ö-vik är en enda stor dansorgie, och det är precis så det skall vara. För mig så blev den här kvällen verkligen så nära fulländning som man kan komma, en av mina bästa kvällar i Ö-vik under alla år. Och mönstret upprepar sig, det tycks oftast vara så att lördagen för mig blir den bästa kvällen. Jag hade nämligen en superkväll med idel fantastiska danser och full energi i kroppen hela kvällen igenom. Visst, jag sörjer vissa som jag inte lyckades hinna med att dansa med, men vid maror måste man ta fasta på det som är bra och ha överseende med att vissa ack så önskvärda dansmöten helt enkelt inte förmås till att inträffa. Det var så många som välsignade mig med fantastiska danser den här kvällen att alla egentligen förtjänar sina egna lovord och tack, men det är givetvis en omöjlighet. Jag vill dock särskilt tacka Pernilla för en utsökt mitt-i-kvällen-repris av fredagens inledning, och Gabbis som fick dåtid och nutid att mötas och som gav mig en härligt trygg insikt om att man kan fortsätta utvecklas i dansen utan att för den skull riskera att växa ifrån varann, det var precis lika magiskt som det alltid varit. Tack också till Louise som obarmhärtigt blåste bort den sena timmens antydan till trötthet i min kropp och återförde mig till dansens sjunde himmel. Kvällen avrundades med en slutspurt i sällskap med Emelie N., vid det laget var kroppen egentligen helt slutkörd och lemmarna skrek ut sin smärta, men danslyckoruset visste inga gränser och det tryckte effektivt undan alla negativa kroppsliga sensationer. Extranumren varade i 40 minuter, fördelat på två omgångar. Voyage Jump var det härligast inslaget tyckte jag, men jag applåderar samtidigt initiativet att avsluta lugnt och mysigt, bra Larse att du tänker på återväxten!! Ett extra extra extranummer bjöd slutligen samtliga band på i form av en gemensam tolkning av Johnny B. Goode, härligt spontant och lovvärt även fast det saknades en del text.
Den här kvällen var ordningen återställd såtillvida att vi samlades 23:00 (prick) för gemensam paus i form av en tur till Max där undertecknad avnjöt det traditionella Originalmålet med en egenblandad Black-Orange till. Max-sällskapet bestod av undertecknad samt M-T, Eva och den glade men omständlige doktor Håkan. Som toppning av måltiden sänkte jag en Power King energidryck, förmodligen en klok åtgärd för att förhindra den annars så humörsänkande efter-Max-koman, ty någon dipp infann sig aldrig och jag fortsatte bara att dansa, dansa och dansa.
En nästintill fulländad dansorgie hade så nått sitt slut. När vi på söndagsmorgonen blev väckta och tvingade upp oss till frukost var vi givetvis dansbakfulla, men samtidigt också sprängfyllda av obeskrivligt beroendeframkallande danseufori. Hemresan begynte vi strax efter klockan 12 och det blev ett lika trivsamt bilsamkväm som på fredagen.
Slutligen måste några ord tillägnas frågan om huruvida hotellboende överträffar campingboende vid Ö-viksmaran och min sammanfattande slutsats är att så inte är fallet, tvärtom. Komforten är förvisso bättre, men de sämre förutsättningarna för nattamatsvullande samt det omänskliga tvånget att behöva kliva upp tidigt för frukost undergräver bekvämlighetens fördelar. Gullviksalternativet är således fortfarande mitt favoritboende vid Ö-viksmaror!