För tredje helgen i rad vankades det dans ute vid kusten. Två veckor tidigare var jag nämligen i Härnösand, föregående vecka var det dansmara i Ö-vik, och nu var det dags för söndagsdans i Sundsvall. Redan på lördagseftermiddagen hade jag lämnat Östersund och begett mig till klyktattarlands huvudstad där Emelie tagit emot mig med god middag och trevligt sällskap, en lugn lördagkväll var precis vad jag behövde. Söndagen innebar inte heller några stora plikter (förutom en liten visit till Birsta och IKEA för att inhandla värmeljus), utan det var uppladdning för kvällen som stod i fokus. Välgödda på pizza anlände vi till Parken i mycket god tid och vi stod otåligt och väntade på att Shake skulle inleda kvällen, detta på slaget 18.
Det blev en riktig kanonkväll, gissningsvis närmare 300 personer och idel bra dansfolk, nästan för bra för att det skall vara riktigt hälsosamt, hihi. Jag dansade kvällens samtliga danser och jag hade det så oförskämt bra, vilka dansupplevelser. Ingen nämnd, ingen glömd, verkligen! Jag fick i efterhand höra att jag ser ut att njuta så och vara helt inne i dansen och det kan knappast sägas tydligare, för precis så är det, även om det nog är så att vissa mer än andra förmår föra mig till det absoluta här-och-nu-tillståndet.
I paus köpte jag Trocadero och kaka i det långsamt betjänande fiket, vilket avnjöts i superdupersällskap med Lina H., Em, Elin, med flera. Fikat kom även att inramas av de allra bästa av danser, sjunde himlen såväl före som efter, tack!
En perfekt kväll kan dock inte vara perfekt på alla sätt för den blir alltid alldeles för kort. Tiden gick så enormt fort och givetvis hann jag inte med att dansa med alla som jag hade hoppats på att hinna med. Jag är rätt nöjd med att ha fångat vissa som jag "hotat" med att "ta", samt att dessutom ha fått göra några nya dansbekantskaper, men jag beklagar särskild att ha gått miste om att få dansa med Lina, när hon nu för en gångs skull var på hemmaplan, samt att jag och Elin fick tag i varann först när det var för sent. Men det kommer nya kvällar och nya chanser, nya danser.
Shake var formidabla denna kväll. Larse improviserade stort och presenterade en kraftigt förändrad låtordning som blev riktigt lyckad, på det stora hela så kändes det nästintill perfekt och de små detaljer som jag inte var nöjd med på fredagen var nu som bortblåsta. Blir det nu måhända bara en kväll till för mig med Shake och Peter, på Aveny? Jag bävar och sörjer, bara låt mig vakna och låt mig finna att det inte är sant att han ska sluta!! Det kommer att bli superbra med Jörgen på bas, men jag kommer att sakna Peter och hans röst, helt unik, inte minst till hans egna låtar.
Efter dansens slut skjutsade jag hem Emelie och efter att ha inhandlat lite färdkost på Statoil så rullade jag hemåt i natten. Det blev en härlig nattlig körning och mitt i vintern kände jag sommarvibbar, den där underbara frihetskänslan, ensam på vägen, med kroppen i dansrusigt tillstånd där hela jag ler mot livet. Dansen är en fantastisk galenskap!