För fjärde fredagen i rad bjöds det så åter modern fredagsdans på OSD och denna afton var det Jannez som stod för musiken. Jag hade på känn att det skulle bli en folkrik kväll, men efter föregående fredagars försiktiga tillströmning så hade nog ingen förväntat sig ett riktigt så hårt publiktryck som det nu blev. Besökssiffran landade nämligen på 790 personer och jag hörde i efterhand att köerna varit långa och dryga att beta av. Som vid de flesta danskvällar hade man nämligen bara en entrékassa och det räcker inte till vid sådan stor tillströmning. Problemet här är tyvärr skapat av våra övernitiska och realitetsfrämmande skattelagstiftare som tvingat in krav på kassainslag för varje såld entrébiljett, vilket innebär dyrbara sekundförluster för varje besökare samt att man inte enkelt kan upprätta en tillfällig extrakassa under den stund då trycket är för högt. Här ser vi ett exempel på hur vi i vår jakt på perfektion i vårt samhälle lägger krokben för oss själva, vi får alla betala höga priser för något helt jävla onödigt. Tyvärr måste nog OSD se till att kunna ha två kassor öppna sådana här kvällar när det väntas mycket folk, vilket i sin tur vi besökare får betala för, ty det kostar med såväl teknisk utrustning som med extra personal.
Hur som helst så blev det riktigt högtryck på OSD denna afton, jag anlände vid 20:45 i sällskap med Isabell och jag dansade kvällens samtliga danser från första taktslag till sista extranummer. Detta var Jörgens sista kväll i Jämtland som basist i Jannez innan bytet till Shake och bandet gav verkligen allt. De levererade sin produkt sådär som bara de kan, inte minst till en jämtländsk publik. Och publiken, ja det var som alltid när Jannez spelar en enormt blandad och stökig sådan. Det var rent ut sagt galet bökigt, ja rena härdsmältan. Det är kul på sitt sätt med allt folk och en sådan blandning av människor, men det blir liksom ingen särskilt bra dans. Det blir mer av en överlevnadskamp, man är ständigt på helspänn, redo för nästa anfall som kan komma från vilket håll som helst. Ena ögonblicket blir man hastigt överkörd av x2000 som helt saknar lägre växel eller det allra minsta kan variera sin hastighet, nästa stund kommer mr Bulldozer och applicerar ett lugn men ständigt tryck som gör rent hus med allt som står i dennes väg. Däremellan körs det dansradiobil i största allmänhet, vissa tycks ha kopplat ur såväl syn som känsel medan andra helt verkar sakna kontroll över den egna kroppens förehavanden. Jag hade nöjet att få dansa med några tidigare skådade men dansmässigt oprövade kort, likväl som med några kära återseenden, dock blir det i regel så att jag sådana här kvällar håller mig till de säkra, även om det känns rent slösaktigt att försöka göra de bästa danssällskapen rättvisa där i det stökiga myllret. För tyvärr är det så, jag tappar den rätta danskänslan, det går aldrig att nå samklang med sin danspartner när man ständigt blir knuffad och puffad, när man måste fly från dem som kommer bakom, och som sagt är på helspänn hela tiden.
Den här kvällen lyfter jag på hatten och ger stort beröm till fiket som med dubbel personal och dubbla kassor betjänade publiken i mycket raskt tempo, köerna var tillintetgjorda redan nån gång mellan 23:10 och 23:15, utsökt service. Jag avnjöt fika uppe på läktaren tillsammans med Isabell, Sandra, Timmy, med flera.