Dag nummer två på min dansturné innebar uppvaknande i Sundsvall med mål för dagen att ta mig till Säter i tid till kvällens dans som skulle begynna på slaget 19:00. Jag lämnade Sundsvall strax efter klockan 14 och via några födointagsstopp, en liten felkörning, och andra smärre lärorika förnöjsamheter, så nådde jag Säter vid 18:30. Detta var senare än jag hade planerat men gav ändock lagom tid för klädbyte och en ordinär LEJonfix. Något som förbryllade vid ankomsten var att parkeringen var full av bilar redan en halvtimme före dansens början, i Dalarna har folk tydligen förstånd att infinna sig i tid för att hinna vara lite sociala innan dansen.
Det blev en folkig kväll i Säter, ca 350 inlösta och en härlig stämning. För mig som utböling var det lite svårnavigerat, knepigt att få någon överblick och pga det "demokratiska" olatet så blev det för min del få uppbjudningar denna afton, damerna hann alltid före. Såväl avsaknaden av damernas/herrarnas som den idiotiskt förskjutna normen om att alltid dansa två danser med varje partner är verkligen riktigt dåliga aspekter av att dansa här nere och båda kommer jag med näbbar och klor att göra mitt yttersta för att hålla borta från våra norrländska dansbanor. Den som kan prestera ett enda hållbart argument för någon av dessa saker får gärna utmana mig, jag är dock övertygad om att jag kan slå sönder varje villfarelse på det området.
Hur som helst så hade jag en kul danskväll. Jämfört med dagen innan så är ju danslokalen på Säters Folkets Hus fantastiskt bra med ett hinderfritt och glatt dansgolv, det finns några irriterande springor som man kan haka fast i men det är ett klart hanterbart problem. Den här gången var jag inte lika "okänd" som vid förra besöket, men givetvis kände jag mig ändå väldigt anonym, vilket var skönt. Bra danser bjöds det, men en reflektion jag gör är att folk tycks gnussa mer än vad som är riktigt gynnsamt, gnussen gör inte per automatik dansen bättre utan det kan med fel förutsättningar bli precis tvärtom. I efterhand inser jag att jag nog borde ha gnussvägrat lite mer, men sådant är ju svårt att veta i förväg. Vissa funkar det bra att gnussa med och andra inte, och musiken spelar också en stor roll, varför det är vissa som jag mycket hellre kindar med, eller så väljer jag att variera från gång till gång beroende på musik, stämning, etc. Detta lär man sig som sagt efterhand när man dansat med en person några gånger, svårt att veta vid första försöket.
Jag var tydligen på prathumör och surrade uppenbarligen en hel del, vilket jag blev varse då pratpolisen Markku vid två tillfällen läxade upp mig och upplyste mig om att vi faktiskt var där för att dansa. Jag har förvisso varit med om att tjejer sagt till mig att jag pratat för mycket (fast jag har absolut bättrat mig), men detta var första gången jag fick en tillsägelse av en man, det lär ta några dagar att smälta detta.
Shake var helt magnifika den här kvällen, de är verkligen det i särklass mest vitala bandet, hög klass samtidigt som det känns levande och varken sterilt eller förutsägbart. Några av kvällens härligaste låtar hade jag dessutom nöjet att dansa med riktigt toppsällskap, och då blir den musikaliska upplevelsen givetvis extra utsökt.
Efter danskvällens slut rullade jag mot Uppsala och Skuttunge där jag utlovats härbärge för natten hos fröken Stjernstedt, min goa gamla dansvän och mångfaldiga danspensionatsvärdinna.