Fredagen bjöd nn lång danskväll, men det blir en kort dagbok. Trots en fantastiskt rolig och lyckad kväll på alla sätt så är jag bara bekvämt nöjd och inte sprängfylld av reflektioner som behöver sättas på pränt. Men lite faktiska data och lite smått filosoferande ska givetvis klämmas ur LEJon även idag.
Först och kanske rent av främst, ett starkare startfält av band kan man knappast föreställa sig och måhända var det sista gången dessa tre stod sida vid sida, åtminstone på jämtländsk mark, ty Zlips som vi idag känner det kommer ju att tacka för sig under detta år. Alla tre banden gjorde mycket väl ifrån sig, som alltid, men det tar mig ändå emot en aning att dela ut toppbetyg för endast 2 timmars spelning per band. I detta fall gör jag dock ett undantag, för jag kan inte heller motivera varför jag skulle beröva något av banden deras fempoängare, vi snackar ju här om de bästa band man kan få! I Jannez gjorde för övrigt Andreas entré på jämtländsk mark som ny basis i bandet och han välkomnades varmt av publiken. Lite anonym kändes han förstås, men han kommer att finna sin plats och jag är övertygad om att detta kommer att bli superbra.
Det blev en lagom folkig afton på OSD med knappa 1000 personer inlösta, lite buffligt periodvis men ändå fullt dansbart och inte minst då på det lilla golvet där det ju skulle rymmas många fler. Något som jag åter inser är hur stort OSD är, en perfekt arena för dessa arrangemang där man skulle kunna ta in än mycket mer folk utan att det skulle behöva bli kaotiskt.
Personligen hade jag en jättekul kväll, jag stod över några danser samt tog en halvtimmes fikapaus men det blev väldigt mycket dans och väldigt bra dans hela tiden. Några riktiga höjdardanser fick jag också uppleva, sådär när allt stämmer, det är märkligt hur det plötsligt bara kan hända att man hamnar i fulländat tillstånd då allt samverkar till en magisk upplevelse. För mig så hände detta under tidigare delen av kvällen, efter en timme sisådär, när golvet var härligt glatt, när det fanns plats att verkligen dansa, när man hunnit komma igång, och när energinivåerna och stabiliteten ännu var på topp, ja när allt var på topp. Jag vill framförallt tacka Isabell och Sandra för magnifika toppstunder, ibland blir det bara hur bra som helst. Sen kan det kännas lite frustrerande när man senare samma kväll inte kan upprepa upplevelsen för att förutsättningarna inte längre är desamma, men så är ju tillvaron, klimax är per definition inte ett konstant tillstånd.
Vid 23-tiden tog jag paus och gjorde sällskap med Isabell, Helene, Daniel och Sandra för gemensamt fika upp på "balkongen" vid Vinterträdgården, mycket gott och trevligt.