Dansdagbok 2011-04-23: Gävle, Folkets Park (Estraden)

Dagen för en sedan länge emotsedd danskväll var så äntligen kommen och efter att redan dagen innan ha upprättat basläger i Sundsvall så bestod lördagen kort och gott av lugn uppladdning inför den afton som väntade, detta i gott sällskap av Amanda. Vi hade bokat middag på Parken i Gävle och resan från Sundsvall begynte därför redan vid 16:00. Förutom undertecknad och Amanda så bestod ressällskapet av Thomas A. och Christel J. som i tur och ordning plockades upp vid Shell respektive vid Clas Ohlson i Sundsvall. Färden gick fint enligt plan och vi anlände till Gävleparken i lagom god tid vid 18:15. Då det var finare kläder som gällde så skulle vi alla byta om och fixa till oss på plats, vilket vi fick lagom mycket tid för fram till middagen som serverades på slaget 19:00.

Middagen blev en trevlig tillställning med god mat, gott vin (tack Thomas för gott vin och engagerat påfyllande av glasen utifrån behov och tillåten ranson), samt formidabelt trevligt sällskap. Att jag fick Thomas som bordsdam var inledningsvis en gnutta traumatiskt men med god ögonfröjd på andra sidan bordet så kunde chocken snart besegras. Buffén kändes igen från Oktobermaran och var helt ok även denna gång, men sällskapet var det som gjorde middagsupplevelsen. Lagom till klockan 21 så hade maten hunnit landa och vi var redo för dans. Dansgolvet fylldes av danssuktande vackra människor, bandet intog scenen och så tog den första foxkvällen äntligen sin början.

Stämningen på Parken i Gävle var verkligen magnifik denna afton, en unik upplevelse. 850 personer hade samlats för att dansa till storslagen såväl som utmanande musik, levererat av ett tiomannaband med bedårande Melissa Williams som centralgestalt. Att se dessa dansentusiastiska människor uppklädda på detta vis var lite surrealistiskt, men häftigt, och det passade verkligen väl med den musik som levererades. Bandet som här gjorde sin första offentliga spelning levererade onekligen från första stund, musikernas rutin gick inte att ta miste på och det lät kort och gott förbannat bra. Repertoaren var annorlunda, för vissa säkert mer eller än mer svårdansad, men storslagen och ytterst spännande och utmanande, superkul för ett danslejon. Något betyg dristar jag mig inte till att sätta på detta, inte enligt mina normala referensramar, det är alltför annorlunda för att tillåta sig att jämföras. Jag nöjer mig således med att konstatera att det var fantastiskt bra, där, då, med denna publik som var där för att ta del av just den här unika upplevelsen.

Peronligen så dansade jag nästintill samtliga danser denna kväll, endast en dans stod jag över för att få lite luft, tillföra väska, och för att ånga av. För varmt var det, enormt varm, och enormt svettigt. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag dansar i långärmad skjorta och slips, särskilt inte i fyra timmars dans med denna intensitet. Slipsen stänger igen en viktig ventilationskanal och såväl värme som fukt hålls inne, men tydligen var valet av skjorta och slips lyckat så då får man väl lida litegrann, tack till Isabell för ekiperingsråden.

Precis i slutet av en dans som jag avslutade just nedanför stora trappan så kom Leif raskt fram till mig och gav mig en mycket speciell gåva, en Trocadero av ytterst unikt snitt, se bifogad bild. Förutom värdet av den värdefulla gåvan som sådan så smakade den utsökt, vilket jättekul inslag, du är bara bäst Leif!

Efter danskvällens slut så blev det många kramkalas innan jag till slut tog mig ut och mötte upp de övriga, varpå vi åter fann oss tillrätta i SEM600 för den två timmar långa hemresan. Jag körde hela vägen och det gick riktigt bra, baksätet sov sött men Amanda var vaken och höll mig gott sällskap.