En gång på det avlägsna 1990-talet när jag tog mina första steg på de jämtländska dansbanorna så var Midsommarafton en av årets stora dans- och festkvällar, en kväll då många ställen arrangerade dans och folk vallfärdade till såväl små danslogar som till de då stora festplatserna. Sedan dess har mycket förändrats och idag tycks Midsommarafton ha blivit en kväll då privata fester dominerar. Det är väl inget fel med det, men personligen anser jag denna sommarljusets stora festkväll vara som gjord för att dansa, att träffa folk, dvs att söka sig till folkparken. I ett par år har jag nu dansat på Haverö Hembygdsgård på Midsommarafton, men i år bestämde jag mig tidigt för att testa ett nytt alternativ och besöka en ny arena, nämligen Norra Berget i Sundsvall där Voyage skulle spela på den öppna dansbanan.
Innan dansen hade vi bestämt oss för att träffas för knytismiddag uppe vid dansbanan och vid 19-tiden mötte jag där upp Marita S., Magnus A., Emmilie, Malin N., Emelie N., Patrik E., med flera. Det var en regntyngd dag och småkyligt, men vi delade värme med varann och det blev en trivsam måltidsstund.
Det tråkiga vädret var säkert en orsak till att publiktillströmningen blev rätt svag, men vi som var på plats gjorde det bästa av kvällen och jag hade en riktigt rolig afton. Dansmässigt så fick jag dansa med de allra bästa man kan tänka sig och då kan man ju inte annat än njuta, det helt galet tröga dansgolvet gjorde dock att det blev en märklig "kliva-runt-dans" och dansen blev således inte så optimal som den skulle kunnat vara. Det yttersta exemplet på att man ändå alltid kan göra det bästa utifrån alla förutsättningar var denna kvälls danser med allra bästa Emmilie. När glidet inte tillät oss att dansa med vanlig finkänslighet så utforskade vi åter nya dansdomäner, delvis väldigt vilda sådana, det blev mycket skratt och leenden och som så många gånger förr ett euforiskt tillstånd.
Den tillbakadragne och timide LEJon fick sig även ett antal magnifika danser med den som alltid lättfotade Elin, en fröken som även diagnostiserade LEJon såsom träfetischist. Vi är allt bra tokiga Elin! 
Voyage har jag inte så mycket nytt att säga om denna kväll, det besvärliga dansgolvet gjorde att dansens begränsningar sattes av detta och inte av musiken. Inga utmärkande plus, inga anmärkningsvärda minus, väl godkänt är kort och gott sammanfattningen.
Efter dansen blev jag som vanligt numera kvar och surrade en stund med dansvänner, band och arrangör. Därefter begav jag mig till Selsålandet där jag ämnade tillbringa återstoden av midsommarhelgen.